Det var utanför Sala, under en träning inför USM som olyckan var framme.
– En bit in på ett varv skulle jag dyka innanför ett träd. Jag missbedömde lite grann och körde väl lite för fort och körde huvudet in i ett träd, berättar Jonathan Thorsell.
Jonathan tappade andan och blev liggande på marken. När han försökte resa sig gick det inte.
– Jag kunde inte prata, och inte röra på armarna eller benen. Då fattade man att något var riktigt fel.
Opererades akut
Jonathan trodde först att han hade skadat huvudet på något sätt. Det var först efter att han förts med helikopter till Akademiska sjukhuset som han fick veta att han brutit ryggraden på två ställen, och behövde opereras akut.
– Jag förstod inte riktigt vad som hade hänt, det är fortfarande svårt att ta in. Det var som en mardröm.
”Jagade min dröm”
Jonathan ansågs vara en mycket lovande enduroförare, på väg mot elitnivå. Innan olyckan inträffade hade han precis köpt en ny motorcykel och tränade inför VM i Enköping samt ungdoms- och junior-SM.
– Jag jagade ju min dröm och det var på mina villkor jag körde. Det är ingen annans fel. Det var mitt val och jag gjorde det som jag älskade. Det var ett misstag, som var ödesdigert.
Jonathan blev kvar på Akademiska i sex och en halv månad, först på intensiven och senare på rehabavdelningen. Successivt har han återfått känseln i armarna och underkroppen, även om den varierar kraftigt.
Enormt stöd
Nu har Jonathan flyttat hem igen, till ett hus i Grillby som han delar med föräldrar, syskon och två katter. Stödet han har fått från familj, vänner och andra enduroförare har, enligt Jonathan, varit enormt och hjälpt honom bearbeta sorgen.
Numera består Jonathans vardagar av sjukgymnastik två gånger i veckan. Tre dagar i veckan är han i skolan och under våren kommer Jonathan att ta studenten.
– Man vill ju känna sig normal. Där har skolan varit en av de saker som fungerat bäst. När jag sitter i klassrummet är jag som vem som helst.
Vill tillbaka till sporten
Sin första motorcykel fick Jonathan redan vid tre års ålder, och det var kärlek vid första ögonkastet. Han började tidigt köra cross och i tonåren gick han över till enduro. Att inte längre kunna köra beskriver han som en svår förlust.
– Det är en känsla som inte går att ersätta och det är väl det som är tungt. Det är en viss kick man får av det som är obeskrivlig.
På sikt är Jonathans mål att läsa till byggingenjör på högskolan och skaffa ett eget boende, helst på landet. Han drömmer också om att återvända till enduron – kanske som tränare.
– Det är drömmen och jag tänker på det varje dag. Jag vill ge tillbaka sporten det den givit mig.