På 1930-talet dominerade Husqvarna den svenska isracingen. Förare som Ragnar Sunnqvist, Ivar Skeppstedt och Martin Strömberg tog sig an de frusna sjöarna med sina Husky 350cc och 500cc-maskiner utrustade med väldubbade däck. Påhejade av tusentals åskådare var dessa män gladiatorer av sin tid och tävlade hårt under tuffa förhållanden.

Isracing med dubbade däck har alltid varit populärt i Sverige. Det började på 1920-talet och det fanns många kända tävlingar att välja mellan. I mitten av 30-talet spelade Husqvarna en viktig roll i tävlingar på den hala och frusna ytan. Den främsta mannen på det frusna underlaget var Ragnar Sunnqvist, som körde för sitt privata Husqvarna-team, eftersom fabriken hade slutat stödja sina förare på den tiden, men tävlingar blev fortfarande vunna med det framgångsrika varumärket.

Vallentuna, utanför Stockholm, var den första tävlingen för ett nytt privat team, Scuderia Husqvarna. Fabriken hade dragit tillbaka sitt officiella racingstöd, så Husqvarnas nya öde etablerades genom privata intressen. Det var februari, det var kallt och sjön hade varit fryst under ganska lång tid när förare samlades för tävling i två klasser. Den 17 februari 1935 inleddes evenemanget under superblåsiga förhållanden och en temperatur på 15 minusgrader.

Trots temperaturen kom omkring 15 000 åskådare för att titta på, härdade människor som inte hade något emot att bli lite kyliga under dagen. Banan bestod av många kurvor med en lång raka, vilket var udda för en isracingtävling. Starttiden var satt till klockan 13 och det första heatet var redo att dra igång med förarna uppradade vid startlinjen, och motorerna igång.

Husqvarna var representerade med flera maskiner, alla med dubbade däck med centimeter långa dubb i gummit. För att tävla på den glatta ytan måste det finnas massor av dubb i varje däck. Faktum är att det fanns mer än sex Husky-motorcyklar på startlinjen som bestod av motorcyklar från två separata klasser; 500cc C-klassen och 350-cc B-klassen. De flesta Huskys var tvåcylindriga, men det fanns också en encylindrig 350cc som kördes av Rolf Gülich. Tvåcylindriga maskinerna var lite grova i början eftersom de var tillverkade för att puttas igång. Det innebar att den första växeln var väldigt hög, vilket gjorde dessa Husqvarna-maskiner långsamma iväg när startflaggan föll.

Dansen på isen inleddes med att förarna laddade hårt från början. En av förarna, legendariska Ivar Skeppstedt, missade den andra kurvan och körde rakt in i snöväggen. Han återhämtade sig, men låg nu lite bakom och pressade hårt för att ta igen förlorad tid. Racet kördes över 10 varv och längden på banan var fyra kilometer lång. Banan var täckt av snö, som virvlade runt i vinden, vilket gjorde att synligheten var obefintlig. De dubblade däcken bet sig in i isen, sprängde loss moln av små frusna droppar i luften. Detta var inte bara ett förarproblem, eftersom publiken också hade problem med att se mycket av racet. Men med 20 förare aktiva på banan fortsatte striden.

Precis som så många gånger tidigare tog Ragnar Sunnqvist ledningen, utan att ha några problem alls att se var han skulle köra. Husky-föraren Skeppstedt var snart uppe tätt bakom Sunnqvist trots sitt tidigare misstag, och på tredje plats låg Arnold Linder, även han körandes en Husqvarna. Plötsligt var Sunnqvist tvungen att stanna för att rengöra motorcykelns vajrar och tändstift på grund av att de blivit igensatta med snö. En ny förare med namnet Larsson tog nu ledningen, men han tog en genväg till följd av dålig sikt och diskvalificerades från racet.Då hände något, vinden avtog och alla förarna hade plötsligt en klar bild av banan. I den stora C-klassen lyckades Skeppstedt passera sin Husqvarna-kamrat, Sunnqvist – där den sistnämnda led av en misständande motor. Detta gjorde att toppföraren förlorade allt mer mark till ledaren, som inte kunde återhämtas. Istället körde Ivar Skeppstedt sin Husqvarna till den övergripande segern, fem sekunder före teamkamraten Arnold Linder. Husqvarnas tredje man över mållinjen var Ragnar Sunnqvist, nästan en minut bakom vinnaren. Husqvarna tog alla tre platserna på prispallen och fick möta publikens jubel.

I B-klassen lyckades Husqvarna också köra till sig trippla pallplatser. Först att passera målflaggan var Martin Strömberg, medan Arthur Olsson och Carl Bagenholm följde i jakten, ungefär en halv minut bakom den första mannen.