Colin's crest – McRaes minnesmärke finns i Värmlands skogar

Göteborg (TT) Colin McRae var rallyföraren som alltid töjde på gränsen.

Ibland blev det dramatiskt fel.

Som på en liten skogsväg i Värmland en gång. Där finns platsen som säger allt om en stor förare:

Colin's crest.

– Det har blivit som ett varumärke för oss, säger det svenska VM-rallyts vd och tävlingsledare Bertil Klarin till TT.

helskärm

För en vanlig bilist hisnar det och kittlar i magen när man far fram över backkanten som fått Colin McRaes namn. För McRae, som vanligt på fel sida om gränsen till vad som är möjligt, var krönet starten på en vådlig luftfärd.

Han flög och flög.

– Han landade i diket, men jag tror bilen höll så att han kunde fortsätta, berättar Klarin.

”Vårt minnesmärke”

Hoppet blev en legend. Varje år traskar tusentals människor in i skogen på Vargåsensträckan för att se bilarna flyga på Colin's crest, 35–40 meter som längst. Det är som en tävling i tävlingen.

– Den är vårt minnesmärke över honom, säger Klarin.

Svenska rallyt var speciellt för Colin McRae. Det var där allt startade när för 20 år sedan han kom hit som del av det brittiska juniorlandslaget.

Det blev hans allra första VM-tävling i en karriär som går utanpå det mesta i rallyvärlden och som fick sin start här i Sverige.

– Jag minns inte så mycket av honom från den tiden, säger Klarin. Inte mer än att han hade en känd pappa.

Jimmy McRae var fabriksförare och en av britternas bästa. Lille Colin hade alla motorgener en förare kan behöva.

– Han körde här i många år och var en av dem som kunde bli den förste icke nordbon som vann rallyt. Men så blev det aldrig, säger Klarin.

McRae blev som bäst tvåa i Värmland, aldrig etta.

Hans talang var enorm. Hans förmåga att krascha och satsa för häftigt likaså.

”Trevlig kille”

– Han skulle bara fram, så var det, minns Thomas Rådström, som var fabriksförare tillsammans med Colin McRae 1999.

– Ibland gick det på ren vilja för honom.

McRae var dyr i drift för stallen. Han kraschade bilar för mångmiljonbelopp. Men han levererade också framgångar. Smakade det, så kostade det.

– Jag minns honom i första hand som en trevlig kille, inte bara som en fantastisk förare, säger Thomas Rådström. Vi höll kontakten med varandra genom åren och kunde till exempel ringa en lördagseftermiddag och småljuga och skratta tillsammans.

– Det var aldrig några ledsamheter med Colin. Hjälpsam och trevlig. Fart och fläkt hela tiden.

Och dessutom en av rallyvärldens allra största genom tiderna. Nu är han borta.

Christer Jönsson/TT