BURKARCUPENS ÄNDE ÄR NÄRA

Säsongen går mot sitt slut...

VI SUMMERAR UPP EN SAGOLIK SÄSONG MED GAMMSKOTRAR. POPULÄRT OCH KUL VÄRRE OCH MARINO CARLSSON, SOM STARTADE UPP ALLT TREVLIGT, LÄGGER UT TEXTEN.
HÅLL TILL GODO!

Burkarcupens ände är nära!

En sagolik vinter i veteranskoterns tecken är förbi. Endast en deltävling återstår och då ska vi testa maskinerna en sista gång innan sommarens aktiviteter tar vid. Gräsdragrace står på tur och skall avnjutas till pingsthelgen med middag och dans.

Att Burkarcupen Vol 2 skulle bli något extra hade vi förstått men de vi fått ta del av och uppleva kunde vi aldrig ana. Fantastiska människor och maskiner i hundratal har deltagit under dessa 5 deltävlingar. Vintern har dundrat fram och jag gissar att många gårdar stått oskottade längre än vanligt.
Vi har kämpat hårt för att detta ska gå i land och hitintills så kan vi sammanfatta oss kort med att säga:
-Det blev en succe som jag har svårt att tro ska kunna fortsätta om vi inte blir fler som engagerar oss. En tanke finns på hur vi ska uppnå detta.
Inför kommande år skall reglementet ses över tillsammans med klassindelningar. Säkerheten kommer skärpas till då farterna börjar vara höga. Förarna skall få vara med och ta ett större ansvar då det är för dem och med dem vi gör detta möjligt. Många saker finns att ventilera och förare har löpande under vinterns gång kommit fram med förslag som kan göra detta bättre. För att få någon form av sans i det hela då många viljor finns så skall det första öppna forumet för vidare diskussion om detta äga rum efter Gräsdragracet i Åmsele. Då skall papper å penna fattas och förslag skall få hagla in från förarna. Sen på Motorveckan planeras nästa diskutionsforum då allt har satt sig lite mera. Därefter skall en grupp utses för att fastställa de slutgiltiga reglementet för kommande säsong. Tanken var inför i år att alla retrorace med skoter skulle köra med samma reglemente och klassindelning men ingen tävling har kunnat matcha Burkarcupens deltagarantal varpå de satt egna klassindelningar. Dock så har regelverket och stora delar av klassindelningen kommit till stor nytta då de kört övriga tävlingar. Det är därför givetvis av stor vikt att så många som möjligt har chansen att påverka.
Vi vet inte hur vi ska tacka alla som ställt upp nog för säsongen som varit men en sak ska alla veta och det är att detta är inte en enmansshow utan det är väldigt många faktorer som har spelat in för att detta ska gå i land. Allt från tjänstemän i kommuner och beslutsfattande organ till eldsjälar på föreningsnivå. I denna cirkus så skall vi inte glömma att förarna som skött sig överhängande bra med några få utropstecken är kanske en av de viktigaste pusselbitarna. Utan deras uppoffring hade inte tävlingarna blivit vad de blev.

För att se hur det ser ut nu bland förartoppen så tänkte jag visa på hur spännande det kan bli inför de absolut sista retro racet denna säsong.

Vi tar det klassvis för att få en bättre överblick:

Enstånk Veteran

Nr 31 Jonny Holmgren från Lycksele, legenden Fredrik Holmgrens son, åker Yamaha SL292 och har under säsongen kört riktigt bra. Han har alltid topplacerat sig och leder därför klassen mycket rättvist. Inte särskilt trimmat utan med finnes och sakerna i ordning. Nr 35 Fredrik Kronberg hade lite strul i början men har fått ordning på sin Ockelbo 380 och kör riktigt fint. Han vann dessutom sista tävlingen strax före Jonny vilket fick honom att knapra in några extra poäng. Ligger för närvarande endast 6p efter vilket gör att spänningen är olidlig inför Gräsdragracet. Inte allt för långt bak ligger även Jonnys team kamrat Olov Jakobsson.
En som kommit starkt på slutet är Tomas Sjöström som tillsammans med Tomas Eriksson börjar få snurr på sina speciella SR292 maskiner. Farliga om det lirar.
Enstånk

Här är det kanske inte lika spännande men dock kan ju allt hända. Ingenting är omöjligt men Nr 270 Lars Åke Linder ligger ruggigt bra till med sin ET 250. Säsongen har som flutit på och han har varit på pallen varje tävling än så länge. 222 poäng av 250 möjliga har han skrapat ihop och har med dessa 32p till 2:an. Nr 246 Robert Andersson är det som ligger 2:a och hade de inte varit för att han missat en tävling så hade läget garanterat varit annars. Hans speciella GPX 246 går något så grymt och vinner inte han Dragracet på pingst så har något hänt. En annan konkurant till topp tre i totala cupen är Lena Granberg från Team Höjdara. Hon har kört så de står härliga till och är en bra förebild för alla damer där ute. Hon visar att grabbarna är långt ifrån oslagbara och alltid på bästa humör.

Lilla Fläkt

Ingenting har blivit som vi trodde men så här med facit i hand är vi inte förvånade. På den ädlaste platsen finner vi en Dirty Fingers vid namn Daniel Cervin, NR 216, på en Lynx 3900. Eller ska vi kalla honom ”den eviga 3:an”. En helt standard maskin som väger över 300kg tillsammans med sin förare. Vi har ju i tidigare reportage kunnat läsa om att en Dirty Fingers är inte att leka med då de är onormalt stora till växten. En stark motståndare är givetvis Hot Pistons egen snickare, Nicklas Lundgren som åker en rätt modifierad Elan. För att lägga en parallell i vikten så väger den Elanen 168kg tillsammans med föraren. De ni. Under huven ruvar en skrikande 377:a men de 20 poäng han har till Cervin blir tung att ta ikapp. Tätt bakom kommer den fruktade Morgan Jirlen. Storumansonen som dominerar i klassen med en Skidoo Citation 300, lätt modifierad med en original 377:a. (?). Hade de inte varit för en nätt tjuvstart på Ovalen och en havererad gasvajer under långloppet hade han garanterat legat etta.

Fläkt Veteran

Degermans, eller ska vi kalla dem La Familja, tillsammans med Hot Piston Racings stall är det dem som krigar i toppen i denna stenhårda klass. På en första plats hittar vi NR 465 Leif Lundberg från ovan nämnda Hot Pistons. På sin orimligt ofräscha Skidoo RV så har en å annan pokal följt med hem. Alltid jagad av Kurt och Ronald Degerman som åker Arctic Pantera 5000. Kurt med grymma skills och Ronald med en oförskämt motorstark maskin. Visst kan även han åka skoter men med sin ringa ålder av närmre 50 än 40 så finns vissa begränsningar. Leif Lundberg är dock inte ensam att slåss med ”La Familja”. Från sitt eget stall kommer Markus Lindner och Joakim Lindström med stormsteg och vilka som står topp tre när säsongen är slut är omöjligt att sia. En sak är dock säker, de kommer bli tajta finalheat.

Stora Fläkt

Hot Pistons himself har satt ribban mer än en gång och behöver jag säga att han åker rotax? Med en betryggande ledning på 22 poäng lär nog Erik Tengman, som han heter till vardags, åka hem med de största flinet efter cupens ände. Fjällboys Racing är däremot ett Yamaha betonat team som funnit formen och tampas om de resterande platserna. Mikael Larsson är den som ligger närmast Tengman, följt av bröderna Stefan och Andreas Andersson. Hur pallen ser ut efter sista deltävlingen kan anas men är långt ifrån avgjord. En som ligger med i striden är Alexander Lindgren, eller ”Ballan” som MDP-stallet kallar honom. Han hade inför Hillcrossen ledningen i totalen men kunde inte rå med sig när storfräsarna hade bestämt sig.
Den största skrällen och även den sista kämpen som har chans på medalj är Barockaas Rickard Gustavsson. Att en Ockelbo skulle finnas med i den striden trodde nog ingen.

Bredband

Ja just de ja, bredbandsgrabbarna. Eller ska vi kalla dem för Brejhängslepajka. I den här klassen har alla utom en visat sig vara man för sin maskin som de kallas. Snittvikten bland ekipagen är inte mild och skulle man räkna BMI fick hälsorådgivarna de fullt upp framöver. Vikten har dock visat sig vara bra att ha då maskinerna inte är av minsta slaget och skall man bryta dessa bjässar kan storleken faktiskt ha betydelse. En som visat att storleken har mindre betydelse än tekniken är NR 400 Tomas Larsson från Fjällboys Racing. Har kör en Lynx 5900, enligt många världens bästa snöskoter, och de med finess. Med sina 214 poäng har han en knapp ledning mot Dirty Fingers Rickard Holmgren. Endast 8 Poäng skiljer dem åt. 16 poäng fattigare finner vi Barockaas-profilen Startsnöre alt. Peter Tiger. Självklart åker han Ockelbo och de med råge. Senaste Dragracet vann han rätt övertygande så som ni förstår är det helt öppet i denna klass. Att sen två snabba Finlandier kommer dyka upp från ingenstans å ställa till det för stridsgrisarna lär inte göra saken bättre.

Vätskekylt

Vad ska man säga? Denna gigant, bland giganter. NR 12 Mikael Yngvesson från Team Yngvesson. Man kan iaf säga att Mikael Yngvesson som sponsrar denna maskin visste vad han gjorde när han valde chaufför. Helt ohotad då han redan efter fyra deltävlingar hade segern i land. Nu har han som mål att vinna sista tävlingen och därmed vara den första som tagit hem alla deltävlingar i Burkarcupens historia. Ska vi hålla ner han något på jorden är de bara andra året som vi kör och klassen är kanske inte heller den största men att han gjort de bra är de inget snack om. Väl värd en applåd. Jaha, resten då? De ska koras en tvåa och en trea även. Två stycken nya maskiner kom till klassen inför Hillcrossen och visade sig vara mer än bara potenta. Efter endast två tävlingar har dom chansen att åka hem med de resterande pokalerna. Vilka är de då som rattar dessa maskiner? Utan att bli förvånad så kommer de från Hot pistons och är av namn Leif Lundberg och Erik Tengman. I kriget finns även Lars-Petter Hammarstedt som ligger på en tredjeplats men skall han hålla undan från dessa Blizzarder så gör han de bra.

Modifierat

Maskiner av rang som kräver sin chaufför kan vi sammanfatta detta till. I toppen finner vi en Lyckselebo med NR 107 och vid namn Jörgen Gunnarsson. Kör en mycket potent SRX 440 som varit med om både motorhaveri och omkullkörningar. Dock står han relativt ohotad inför sista racet. Rickard Bergner med sin V-Max 540 har presterat väl under cupen men dock inte kunnat medverka i alla tävlingar. Rickard ligger 24 poäng bakom med god marginal ner till trean Jon Karlsson. Någon annan än dessa har jag svårt att se ta sig mot totalpallen den 30 Maj.

Hur fel har jag nu gissat? Allt detta är givetvis spekulationer och endast mina egna tankar och intryck av den gångna säsongen. Se till att inte missa uppföljningen av denna historia då allt är över.
TACK TIDNINGEN SNÖSKOTER!
Till Tidningen Snöskoter vill jag rikta ett särskilt stort tack som hjälpt oss att sprida denna glädje till alla läsare av såväl tidningar som internetartiklar.
Utan medias bevakning skulle en sån här grej vara svår att sprida då ekonomi inte är en tankegång utan mer likt en nollvision. Sporten kan bli hur dyr som helst så inför kommande år kommer ett lågbudgetsalternativ att erbjudas i form av vissa standardklasser. Kostnaderna skall ner och nöjesfaktorn skall upp.
Det var allt från mig denna gång, vi ses & hörs! //Marino Carlsson