Folklig adrenalin-kick

KARLSTAD. Monacos GP handlar om kapitalism.

NGK Masters?

Raka motsatsen.

Sportbladet dök ner i svensk motorsports mylla och fann en jordnära entusiasm som smittar av sig.

Det finns tillfällen i livet när man för ett ögonblick undrar var man har hamnat.

Klockan nio i går morse var ett av dem.

En ung kille kisar mot en stigande sol och tar en klunk på en burköl, ur högtalarna strömmar nån Christer Sjögren-dänga med kärlekstema och runt Kalvholmen blir de lediga ytorna allt snabbare upptagna när besökarna parkerar sina brassestolar och skruvar upp sina racing-termosar.

Idrottsprofiler och idrottsstjärnor

4500 åskådare är snart på plats, men det vet jag inte när min teamchef Mauno Näätänen ropar på mig.

– Det är dags att åka ut nu.

Just jävlar.

Pulsen stiger när Saaben styrs mot starten för det första heatet.

Det här är folkrace. Festivalstämning och med allt från rutinerade folkrace-rävar till idrottsprofiler till motocrosstjärnor till rallyess till... undertecknad.

Jag är en katt bland hermeliner som tillbringat många stunder med att skriva upp eller ner andra men som aldrig rejsat själv, och nu står plötsligt bil 36 på startlinjen med arslet ute för allmän besiktning.

Det signaleras 30 sekunder till start och pulsen stiger ännu mer när alla trycker plattan i botten med kopplingen nertryckt, motorerna rusar, blicken rätt fram och sedan grönt ljus, start och adrenalin som fullkomligt flödar.

En bil smäller in i högersidan, tvingar mig att häva ett ställ och har där och då, två sekunder efter start, inlett min kamp för att hitta rätt spår och döda instinkten att fega ur och bromsa när det enda som hjälper är att gasa mer.

Det är ingen enkel reflex att kväva, men så är det som en annan förare säger när vi står och kallpratar i speakertornet en stund senare.

– Man måste vara lite rubbad för att syssla med det här, säger han och skrattar.

Det räcker dock med att vara relativt normal för att tycka väldigt om det.

Jörgen Jönsson sugen på mer

Efter varje misstag fylls man av revanschlusta, efter varje lopp av adrenalin och efter tre heat – nej, det blev ingen final – så fylls man av en övertygelse att det finns så mycket mer att hämta.

Jörgen Jönsson klargör sin förtjusning när vi snackar med en av arrangörerna, Racecrews Per Andersson, mot eftermiddagen.

– Hur blir det nästa år, kan man anmäla sig redan nu? undrar Jönsson leende efter sin första riktiga folkracetävling.

Samtidigt börjar solen dala, på marken ligger ett gäng tömda ölburkar.

Och ur högtalarna strömmar en Thorleifs-dänga som berättar för mig var jag är.