Stadsloppet som tog Senna och Schumacher mot F1

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-21

MACAU. Någon undrade vad man gör här.

Bakom molnen hägrar Hong Kong, och runt mig har jag en gammal portugisisk koloni som präglas av spelgalna kineser och som en polare kallade "ett Las Vegas på steroider".

Men runt mig har jag också racingbanan som många kallar den absolut svåraste i världen.

Välkomna till Macaus GP – stadsloppet som tog Ayrton Senna och Michael Schumacher mot F1

I morgon kan Marcus Ericsson göra som dem.

Michael Schumacher och Ayrton Senna. Foto: AP/PHIPPS-SUTTON

Ayrton Senna ser ung ut på bilden.

Håret lever det liv det levde, leendet är det vi kommer ihåg och de höjda armarna känns så här 26 år senare bekanta.

Då var de inte det.

Året var 1983 och Ayrton Senna var en supertalang som använde Macaus GP som planka in i historieböckerna, och när han vann loppet fick det stora konsekvenser.

Året efter satt han nämligen i en Toleman-Hart-bil i F1 och körde hem sina första pallplatser, och bläddrar vi vidare i vinnarkalendern skvallrar den allt tydligare om att det är här de största drömmarna tagit sina största steg mot att bli verklighet.

Michael Schumacher vann Macaus GP 1990 och körde F1 året efter, David Coulthard vann 1991 och debuterade i F1 två år senare och det kan värt att påminna om att av alla F1-världsmästare sedan 1983 så har alla utom två tagit steget via F3.

Men det är så många som kört bra här. Ralf Schumacher och Takuma Sato, Sebastian Vettel och Robert Kubica, Nico Rosberg och Lewis Hamilton.

Också Rickard Rydell var en formelbils-fantom innan han tog steget över till touring-bilvärlden, och Seat-föraren i WTCC vann Macaus GP 1992 – något som gav honom möjligheten till en plats i F1. Dock så saknades det viss finansiering, och möjligheten rann ut i sanden.

– Men det var riktigt häftigt att vinna här, och det har ju visat sig vara ett bra karriärdrag, säger han och skrattar.

Som sagt. Det är i Macau det händer, på flera sätt.

Firar med spel

Om några veckor firar provinsen tio år sedan frigörelsen från Portugal, och hur firar man det?

Med spel.

När solen möter de himmelsletande skyskraporna halvvägs så glittrar än den ena casino-skylten tydligare än den andra.

Jag frågar hur många spelhallar det finns i stan, och Lau som är funktionär på The Guia Circuit ger mig svaret nästan innan frågan är ställd.

– Inte tillräckligt. Det spelar ingen roll hur många casinon de bygger så kommer de ändå fylla dem.

För tre år sedan gick den här "lilla" staden med dryga 500 000 invånare förbi Las Vegas i total spelomsättning och nu snackar vi om miljarders miljarder, typ. Majoriteten av spelarna kommer från Kina, och när jag frågar Lau hur många besök de får om året börjar med han ett garv innan han fortsätter med svar.

– Jag vet inte. Vi är ju liksom en del kineser. Men det är ju kul då med en sån här helg, när folk kommer från hela världen för att göra något annat än att gambla, säger han.

Avskalat – och hardcore

Hur mycket spelas det i Monaco?

Äh, Monaco kan skala ostron, dricka skumpa och åka yacht medan Macau redan från början är mer avskalat och... hardcore.

Här spelar folk bort pengar de inte ens har medan Monaco handlar om att ha mest.

Här gör också de största framtidsnamnen upp istället för de som redan är etablerade.

Och de gör det på en bana som är en av världens absolut svåraste.

– Är du snabb på Macau är du snabb överallt. Det är en av de där banorna där du måste vara en skicklig förare, vara modig och ha fullständig kontroll på bilen. Det är en fantastisk bana, lite som Monaco och Spa i F1. Men Macau ger dig inte utrymmen för misstag som Monaco gör. Macau är dubbelt så jobbig om man ser till svårighet, snabba kurvor, höjdskillnader och blinda kurvor... Banan är riktigt, riktigt svår, har Jarno Trulli sagt, själv bortdömd här med en rödflagg 1996.

Marcus Ericssons mentor, Eje Elgh, har själv kört här och stämmer in när vi byter några meningar i depån.

– Det är en av de svåraste banorna i hela världen. Det krävs väldigt mycket av dig som förare, du ska kunna hantera flera moment. Och så är den grymt rolig att köra också.

Är det en bra bana?

– Nej, liksom Monaco är det egentligen en skitbana, men det finns en fantastisk inramning.

Marcus Ericsson håller med all tydlighet inte med.

– Det är den bästa och roligaste i världen, säger han med eftertryck.

– Ett misstag och man sitter i muren. Man måste pressa gränserna, men ändå inte gå över dem.

Banan skär genom hela stan och är en tajt historia.

På smalaste platsen är det sju meter brett, och kommer man några bilar i 260 knyck är det som att dansa limbo under en soffbord. Det går – men det krävs en hel del galenskap och en jävla massa talang.

– Men det är ju såna lägen man älskar, när det är små marginaler och det gäller att leverera, säger Marcus, och ni hör ju själva att han har båda delar.

Han var snabbast på den första träningen i Macau, han var snabbast i de båda kvalen och satte den snabbaste tid en F3-bil någonsin gjort på banan och på fredagens presskonferens köade tv-bolagen för några kommentarer.

Ett japanskt tv-team var så exalterade att de gjorde runt tio omtagningar för att göra en bra intervju, men ska man ta sig hela vägen så är det bara att gilla läget.

I morgon kan Marcus Ericsson vinna Macaus GP.

I morgon kan han göra som Ayrton Senna och Michael Schumacher gjorde.

Och det är minst sagt stort.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln