”Han sparkade mig på benet när det var dags att sluta prata”

Viasat Motors F1-reporter Frida Nordstrand tar dig bakom kulisserna

Det känns som i går då Viasat Motor drog igång säsongens första Formel 1-sändning i Melbourne.

Vårt främsta fokus var att försöka ge tittarna så mycket närvaro att de skulle känna doften av bränt gummi ända in i vardagsrummet.

17 tävlingar och cirka 300 intervjuer senare pustade vi ut under en stjärnklar himmel i Abu Dhabi, gratulerade en ny världsmästare och sa ”på återseende” på en herrans massa språk.

helskärm

Det har varit en helt fantastisk säsong som inte lämnat någon oberörd. Testförbud, Kers, slicks och aerodynamiska förändringar vände upp och ner på F1-cirkusen och medan McLaren och Ferrari slet sitt hår gick de mindre teamen som Brawn GP och Red Bull från klarhet till klarhet.

17:e plats... trodde Eje

Ingen tävling var den andra lik och inte ens experterna kunde förutspå resultaten, Eje Elgh tippade till exempel att Jenson Button skulle sluta på sjuttonde på plats i år… Men, underhållande har det varit och medan vi återhämtar oss laddar nu teamen för fullt inför nästa års äventyr.

Jag vågar lova att det är ett och annat team som är riktigt sugna på revansch. Vi som har jobbat med TV-sändningarna är också sugna, sugna på mer…

Bara under hösten har jag haft runt 40 resdagar (jag har åkt direkt från F1-racen till Champions League-fotbollen). Det enda jag har pratat om är tidsskillnader, flygplatser, race, matcher, jetlag och sömnbrist. Visst har jag längtat efter en paus, lite vila, men när man går från 110 till 0 så kommer abstinensen ganska snabbt.

Jag saknar ljudet och lukten i depån, att behöva skrapa bort smutsen i ansiktet när man kommer hem till hotellet på kvällarna. Jag saknar bondbrännan man får av att springa runt på banan hela dagarna, jag saknar kaffet hos Ferrari, jag saknar hur gott maten Red Bull bjuder på smakar när man är riktigt hungrig och hur skön sängen är på kvällarna när man är riktigt, riktigt trött.

Upplevt otroligt mycket

Jag brukar alltid säga att man inte hinner se något mer än bara banan på dessa resor, men när man tänker efter så har vi upplevt så otroligt mycket.

Jag har något speciellt minne från varje land, från varje race. Från Melbourne minns jag när jag stack ut och sprang runt floden en tidig morgon och mötte Fernando Alonso i löpspåret. Och att vår kameraman Magnus påstod att han sett pingviner på stranden, vilket ingen annan sett. Eller när vi höll på att få bilen bortbogserad från parkeringen vid banan, Eje hade nycklarna, men han var inte där, så Lill-Lövis satte sig på motorhuven på bilen så att de inte kunde ta den.

Vi fick också en härlig intervju med Sir Richard Branson efter racet där han sa ”I'm a lucky bastard” och jag sa ”Yes, you are!” varpå han tittade lite konstigt på mig.

Från Malaysia minns jag en kaotisk sändning där vi helt tappade kontakten med Stockholm under direktsändningen så Kamera-Magnus fick prata med vår producent i mobilen samtidigt som han filmade och så fick han sparka mig på smalbenet när det var dags att sluta prata.

Blå på halva benet

Jag var blå på halva benet men så vitt vi vet märktes det inte så mycket i rutan att vi hade problem. Det spöregnade under racet i Malaysia och jag intervjuade Jay Kay i Jamiroquai samtidigt som vi sprang för att söka skydd. Jag frågade om han var orolig för att blixten skulle slå ner under han konsert, då svarade han ”If you`re gonna go, you might as well go with a bang!”

Jag minns vår exklusiva intervju med Kimi Räikkönen på Ferraris terrass i Budapest, vår intervju med Michael Schumacher på Monza. Jag minns när jag trodde att jag intervjuade Jenson Buttons flickvän men det visade sig att det var hans syster, en ytterst obekväm situation…

Jag minns alla härliga ställen Eje har tagit med oss på under året, som när vi bodde på ett hotell mitt ute i en kohage i Belgien, när vi drack Singapore Sling på anrika Raffles i Singapore (där den drinken uppfanns), när vi åt så mycket kött i Brasilien att vi nästan spydde och när vi firade Midsommar i den sunkigaste byn i hela England.

Nästa år ska vi toppa det här, nästa år ska bli det bästa F1-året någonsin!