|
|
| Rally Vännäs 27-28 februari 2004 Co-drivern har ordet Det är tätt på given nu. Alla vintertävlingar skall klaras av innan is och snö försvinner ifrån vägarna. Ingen risk för detta visade det sig när vi på torsdag kvällen kom upp till Vännäs. Ett härligt vinterlandskap med höga snövallar mötte oss. Arrangörerna hade fått "väderjackpot" och mycket snö hade kommit blandat med blidväder för att till tävlingshelgen bli rejält med minusgrader. Helt perfekta förutsättningar. Under fredagen fick vi syna av sträckorna i samband med träningen. Härliga sträckor med blandat snabba och krokiga partier. Alla med höga snövallar och perfekt isigt underlag. Detta var upplagt för en trevlig rallyupplevelse, åtminstone med fulldubbade rallydäck. Under träningen får vi bara använda vanliga bilar med vanliga "svenssondubbade" däck, vilket skapade en del problem för många av oss. På sträcka sju och åtta fanns en varsin rejält brant och lång backe med ren is som underlag. Där blev det kö, kan jag lova. Vi fick hjälpas åt att ta upp en bil i taget med hjälp av vanlig hederlig armstyrka. Detta i kombination med ett mycket pressat tidsschema för träningen gjorde att det blev väldigt stressigt att hinna med. Någon lugn stund innan start blev det inte, istället en snabbt intagen lunch/middag och direkt in i rallyoverallen för att hinna till startrampen där vi skulle infinna oss klockan 17.30 Startfältet var som vanligt i SM, alltså stentufft. Alla var med och hemma sonen Thomas Rådström var självklar huvudfavorit till segern. Själva hade vi gott självförtroende efter de inledande SM tävlingarna och nu hade vi testat bil och däck en del. Resultatet av det blev att vi hittade en läckande turboslang samt att vi beslutade oss för att åka på Pirelli-däck denna helg. Tävlingen kördes i två etapper. Den första med start i Vännäs men sträckorna och serviceplats i och omkring Umeå. Lördagsetappen startade i Umeå med serviceplats och sträckor i och omkring Vännäs. Logiskt eller inte, vad vet jag, men så var det i alla fall. Etapp 1 Klockan 18.00 rullade Rådström som första bil av rampen vid Medborgarhuset i Vännäs. Mats Jonsson startade tvåa, vi trea följt av Andreas Eriksson, Jari Saarinen, Eddie Hörbing och Dick Wicksell. Fyra sträckor skulle köras innan nattvila. Rådström satte som väntat upp ett högt tempo och vann den inledande sträckan. För vår del så stämde det inte särskilt bra men vi lyckades få tredje bästa tid, sex sek efter. Mats J blev tvåa 2,5 sek före oss. Ovanan med de nya däcken tror jag var den största anledningen till att Mats inte var helt nöjd. Fästet var mycket bra och ofta åkte vi så snålt in i svängarna att Mats fick ta om svängen och "flytta" ut bilen, helt beroende på att det styrde in så bra. Känslan blev därför konstig och vi fick inte till det rätta samspelet. SS2 var tävlingens långsträcka med sina 25 km och här var det naturligtvis mycket viktigt att få "till det" för att inte komma efter. Även denna sträcka kändes bitvis konstig, Mats beskrev det som att han gått en brottningsmatch, det var orytmiskt och inget riktigt flyt så vid målgång visste vi inte riktigt hur vi skulle stå oss i konkurrensen. Vid tidskylten blev vi därför glatt överraskade då det visade sig att vi vår tvåa, endast 1,4 sek efter Rådström. Mats J blev trea 5,9 sek efter oss och Andreas Eriksson fyra 16,6 sek efter oss. Innan de avslutande kvälls sträckorna hade vi service på travet i Umeå. SS3 gick dessutom i området och delvis på travbanan. Denna vanns återigen av Rådström som nu hade tre raka sträck segrar. Vi hade bestämt oss för att försöka köra lugnt och disciplinerat då delar av banan var uppspolad is och mycket hal men det tappade vi lite på och blev femma på sträckan, det var dock inte så stora tidsdifferanser. SS4 var en härlig sträcka norr om Umeå som inte använts som rallyväg på länge. Vi gjorde väl inga direkta misstag men körde helt enkelt inte tillräckligt fort utan fick däng av Rådström och Mats J med 4 sek. Vi avslutade därmed första etappen med att ligga trea i tävlingen, 15,3 sek efter Rådström och 5,3 sek efter Mats J. Andreas Eriksson var fyra, 17 sek efter oss och Dick Wicksell ytterligare 15,5 sek efter. Etapp 2 Dagens mål var naturligtvis att i första hand försöka jaga ikapp Mats J. Att försöka slå Rådström på hans hemmavägar var kanske en utopi men han skulle i alla fall få ha oss i hasorna och inte få tillfälle att slappna av. 07.00 åkte första bil iväg från nattuppehållet i Umeå och med omvänd startordning för de första femton bilarna så for vi iväg som bil nr. tolv. Vi började med en 20 minuters service i Vännäs innan allvaret började. SS5 blev otroligt jämn med Mats J som tvåa, Andreas som trea 0,2 sek efter och oss som fyra 0,7 sek efter Jonsson. Rådström var återigen snabbast och var han hittade de 8,2 sek som han var före oss är en gåta. SS6 gick väldigt bra för oss och vi var näst snabbast 4,7 sek efter Rådström. Mats J var trea 5,2 sek efter oss så nu var det match. Vi hade 2,5 sek tillgodo på Mats J och nu började den riktiga sekundfighten. På SS7 åkte vi på tiondelen lika och det på en sträcka som var 23 km lång, på SS8 skilde det 0,5 sek till vår fördel och på SS9 så var Jonsson 0,9 sek före oss. Snacka om spänning, minsta misstag nu var helt avgörande. Så inför de avslutande tre sträckorna skilde det 2,1 sek till vår fördel. Vad som även hänt på sträckorna 6-9 var att Wicksell åkt av fem minuter på SS6 och Andreas rönte samma öde på SS8 varpå han förlorade hela åtta minuter. Saarinen var nu ny fyra 1,09 minuter efter oss. Jag kan väl inte säga att det var nervöst när vi for iväg ifrån servicen för att köra de sista tre sträckorna men stämningen var tät i bilen och vi var båda väldigt peppade av fighten med Jonsson. Detsamma gällde naturligtvis Mats J med co-drivern Johnny Johansson, så till den grad att de vann SS10, 0,1 sek före Rådström men hela 3,8 sek före oss. SS10 var samma som SS1 och idag kändes det mycket bättre än kvällen före när vi kom i mål på sträckan. Men likväl var vi efter. OK, nya tag tänkte vi i bilen på väg till nästa sträcka. Inget att deppa för, det skiljer ju bara 1,7 sek men vetskapen om hur jämnt det varit hela dagen gjorde att vi förstod hur fort Jonsson och Johansson nu åkte. Sammanbitna och tysta satt vi och väntade på att startklockan skulle slå om till noll vid starten på SS11. Och det kändes direkt att Mats var rejält på hugget, full satsning direkt och definitivt ingen säkerhetskörning. Här var det full attack som gällde, det var bara att hålla i hatten och bläddra på i notblocket och med hjälp av några välplacerade snövallar som vi fick gott stöd i så stod vi välbehållna vid målsnöret. Vi var båda nöjda med sträckan och förstod att tiden skulle bli bra, men frågan var ju hur fort Mats J hade åkt. Något spända väntade vi in Jonsson som startade bakom oss och fick reda på att han hade tiden 6,34,0. Jag kollade vårt tidkort och där stod 6,27,9 Vi var alltså 6,1 sek före och hade nu en ledning med 4,4 sek inför slutsträckan. Härligt, härligt men farligt, farligt den avslutande sträckan var knappt 14 km och 4,4 sek ger inget utrymme för säker och lugn körning. Vi sa till varandra inför starten på SS12 att vi får försöka åka som vi gjorde på föregående sträcka, dock kanske utan att ta riktigt så stora risker. Vi for iväg på sträckan för att efter ca 800m få hjärtat i halsgropen, bilen började gå på tre cylindrar. Vi kunde fortfarande åka framåt men kraften försvann totalt och Mats började knäppa på alla knappar som finns på instrumentbrädan medan han skrek något som jag inte vill skriva här. Det kändes som att det gått flera minuter när bilen plötsligt blev som vanligt igen och vi åkte på för att i utgången av nästa vägbyte få uppleva samma sak igen. Denna gång gick sjukdomen över fortare men ytterligare två gånger under sträckan kom det tillbaka. Även om Mats fullkomligt tokladdade när bilen väl gick med några präktiga bredsladdar som följd, var vi ju rätt säkra på att Jonsson skulle passera oss och ofrivilligt kom jag på mig själv att tänka på hur mycket vi hade tillgodo till fyran och om vi skulle klara åtminstone tredjeplatsen. Även förra årets Vännäs rally gjorde sig påmint då vi ledde rallyt med 42 sek när två sträckor återstod och helt plötsligt blev bilen helt död och vi tappade 55 sek som vi sedan försökte köra in på den sista sträckan men då åkte av istället och slutade på sjätte plats. Vid målbilen stod SVT´s Jonas Kruse och väntade. Vi sa direkt att detta gick åt h….te men han var inte lika säker då vår tid bara var tre sek sämre än Andreas Eriksson. Vi väntade in Jonsson och Kruse kunde meddela att han slagit oss på sträckan med 2,7 sek. Vi trodde knappt att det var sant men vi var alltså totalt 1,7 sek före honom i alla fall. Med adrenalinet pumpande i ådrorna på sträckan så kändes det verkligen som vi tappade massor av tid men bevisligen så blev det ju inte så farligt i alla fall. Men jag tror inte någon åkte lika fort som vi gjorde under de stunderna då bilen gick för fullt. Då var det verkligen chanstagning och bl a en laduvägg och en stor skylt i en korsning var nära sin undergång. Hur som helst så var det en härlig kamp med Jonsson och Johansson och det är nästan synd att någon skall behöva förlora när det är så här jämnt en hel tävling. Rådström vann 51,4 sek före oss och Saarinen blev fyra 2,40 min efter. SM tabellen leder vi nu tillsammans med Rådström på 30 poäng, Mats Jonsson är trea på 26 poäng. Det ser ut att bli en spännande sommar säsong. Tack till alla som är med och hjälper oss. Ni är guld värda. Tomas Thorszelius Co-driver www.thorszelius.com |