Med det menar de egentligen den största bilsportsprestationen genom SBF:s 75-åriga historia och det är lite synd menar Lennart Lindström.
-Pionjärena får inte glömmas bort och alltsedan den tidigaste tävlingen i Sverige som jag har belägg, den kördes 1903 och de följande decennierna hade vi många duktiga förare.
Tillsammans med Bertil Sanell och Janne Tromark har han därför nedanstående lista med personer som skulle platsa i omröstningen.
Villkoren för att hamna på listan har varit betydande tävlingsframgångar och i många fall, efterföljande ledararbete. Tre manliga och en kvinnlig kandidat, utan inbördes ordning nämns inom varje tioårsperiod.
1900-1909
Emil Salmson: Vann de tre första Vintertävlingarna i följd, verkade inom SAK som sedermera (1907) blev KAK och var under många år dess sekreterare.
Anton Svensson: Vann 1904 års landsvägstävling Stockholm-Uppsala tur och retur, och deltog i flera landsvägslopp med goda resultat.
Fritz Egnell: Var alltid placerad långt fram i de tävlingar han deltog i, övergick sedan till en ledande befattning inom KAK.
Alexandra Gjestvagn: Den första dam i Sverige som erhöll körtillstånd för automobiler. Det fanns inga tävlingar som var tillåtna för damer att tävla i.
1910-1919
John Nerén: Vann Vintertävlingen 1912 och dessutom flera backtävlingar i Mellansverige. Mest känd internationellt för sitt skrivande med exempelvis Automobilens historia, som blev och är mycket omtalad i England, Tyskland, Frankrike och USA. Han tillhörde den inre kretsen i KAK och var aktiv som funktionär till mitten av 1930-talet
Prins Vilhelm (Bernadotte): Körde flera vintertävlingar med goda placeringar, men var mest intresserad av de hastighetstävlingar som hölls på is i Stockholmstrakten. Han innehade flera hastighetsrekord som han satte med egna eller inlånade fordon.
Hans Osterman: Vann Vintertävlingarna tre gånger, dock inte i följd.
Ingen kvinnlig kandidat
1920-1929
Sven Du Rietz: Mest känd som hastighetsåkare med i huvudsak stora bilar. Han hade i många år det svenska rekordet på flygande kilometer med en 8-liters Panhard-Levassor. Han var ofta på Färöbanan i Danmark och tävlade mot bland andra världsrekordhållaren Campell.
Åke Eklund: Allsidig förare i Vintertävlingarna och bantävlingarna på is. Han var ofta snabbast på is, trots att han körde mindre fordon. Han kom tvåa två gånger i stora vintertävlingen.
Erik Westerberg: Gick över till bilkörning från motorcykel. Han körde ofta rundbanelopp på is och vann en hel del tävlingar med bland annat utländskt deltagande.
Inga Rüder: Tävlade mot männen i en del distriktstävlingar. Hon placerade sig bra under flera lopp av tillförlitlighetskaraktär med mycket små prickbelastningar.
1930-1939
Per Viktor Widengren: Var den mest aktive av de två bröderna Widengren och han hade en del duster med den nordiska eliten under åren, både som iskörare och sommartävlande.
Per Henrik Widengren: Fick som förste svensk en fabrikssits i Le Mans för Aston Martin. Han tävlade även i större klasser bland annat med en Invicta 4,5 litre.
Anders Ohlsson: Hade sina största framgångar i Rämenloppen. Han körde även istävlingar på rundbana med goda resultat.
Karin Thunberg: Tog hem flera segrar i dampokalen och tillsammans med Greta Ohlsson- Molander segrade hon i flera landsvägslopp.
Relaterade länkar:
Svenska Bilsportsförbundet SBF
Bilden ovan: Per Viktor Widengren segrade i Sveriges Vinter Grand Prix 1933 med sin Alfa Romeo Monza 2,3.
Kolla in filmen från Sveriges Vinter Grand Prix 1933 – 11 minuter och 11 sekunder nostalgi!