Resultatservice - Nyheter
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering kan endast göras efter medgivande av Resultatservice.

Syd Rallyt i Växjö, 13-15 maj 2004

Co-drivern har ordet

Efter nästan 3 månaders uppehåll från SM tävlande var det åter dags att packa rallyväskan för avfärd till Växjö och Syd Rallyt. Liksom i Östersund så ingår även denna tävling i EM och SM poäng delas ut för båda etapperna.. Det var således 20 poäng att åka om, mycket viktiga poäng dessutom då det var tätt i SM tabellen. Vi och Thomas Rådström låg i topp på 30 poäng, följda av Mats Jonsson på 26.

Mats och jag åkte ner under onsdagen för anmälan på kvällen och torsdagen tillbringades i bilen för att träna alla sträckorna. Totalt 18 sträckor skulle köras, alla i trakterna av IKEA´s huvudort, Älmhult. Då alla sträckor kördes minst två gånger och vissa tre, så var det egentligen bara sju olika som vi fick träna två gånger om.

Som vanligt i detta rally så var det otroligt fina vägar, blandat snabba och krokiga men med ett genomgående tema; STENAR överallt, alldeles i vägkanten. Antingen i form av bergsknallar, stora lösa stenar eller stenmurar. Här gällde det att ha tungan rätt i munnen och hålla sig på vägen, annars hade man garanterat skaffat sig minst en punktering eller i värsta fall ett bortslaget hjul.

Resten av gänget kom ner under torsdagen och vi besiktigade bilen på kvällen och fick sovmorgon då första start var satt till 13.30 på fredagen. Allt kändes väldigt bra, Mats hade testat bilen en hel del och det kändes lovande. Vi var fullt medvetna och inställda på att vi måste ta i ordentligt för som SM tabellen såg ut så var det bara vinst som gällde.
Etapp 1

Första dagen innehöll 8 sträckor och vi gick ut från torget i Växjö som bil nr. fyra. Första sträckan var 10,74 km lång och det var två sammanbitna och laddade killar som satt och väntade på att startflaggan skulle ryckas. Mats använde för första gången "launch systemet" som finns i bilen men som vi inte velat prova förrän vi lärt oss bilen ordentligt. Det fungerar så att när det är några sekunder kvar till start så trycker Mats in en knapp på ratten som gör att motorn ställer om värdena och optimerar prestandan samt att den låser alla diffar så du har maximal drivning på alla fyra hjul. Man kan inte hålla in knappen mer än kanske 10 sekunder för då förstör man motorn. Man kan säga att det är som en "superturbo knapp". Det var första gången som jag satt i bilen och kände detta och jag kan lova att det blev drag under galoscherna när bilen stack iväg. Man fick nästan hämta andan. Gåshudvarning!

Hursomhelst så kändes det bra i ungefär halva sträckan, sen började Mats grymta och jag kände också att allt inte stod rätt till. Bilen liksom suckade till i utgången av kurvorna, den tappade orken för en tiondelssekund innan den accelererade iväg igen. Detta hände flera gånger och vid målgång visade det sig att vi tappat lite tid. Framförallt till vår Toyota-kollega Rådström. Vi for ut och kollade tändkablar och lite sånt som man fortfarande kan kolla på en modern bil men kunde inte hitta något misstänkt. Vi hade en sträcka till att åka innan service och den gick faktiskt bättre. Felet uppkom även här men i mindre skala.

Efter två sträckor körda låg vi tvåa efter Rådström, ca 10 sek efter. Vid servicen kopplades datorn in för att försöka hitta felet men inget tydde på något fel. Grabbarna kollade allt, men kunde se något konstigt.

Vi for iväg för att åka SS3 med förhoppningen om att felet var tillfälligt och nu skulle jakten på Rådström inledas. Vid tre sek. kvar till start tryckte Mats in startknappen och det härliga ljudet av en helvild WRC motor skar in i hjälmen, men när gröna lampan kom och vi borde skenat iväg hände något helt annat. Det lät och kändes mer som en halvseg tvåtaktare i uppförsbacke. Bilen gick bara på tre cylindrar. Mats slog frenetiskt av och på alla knappar som sitter i panelen (och det är rätt många) men inget hjälpte.
Vi tog oss till sträckmålet och fortsatte till starten av SS4 där vi for ut och försökte hitta felet. Mats dök ner i motorrummet medan jag ringde motorgurun Tobbe Runesson som försökte hjälpa oss över telefon. Vi trodde att det var ett trasigt tändstift eller tändspole. Stiften kollades utan att hitta något fel och några tändspolar hade vi inte med oss så det var inte så mycket att göra åt.

Då det var två sträckor kvar att köra innan service så rådfrågade vi Tobbe om vi vågade åka dessa med bilen som den var. Ingen bra idé tyckte han då man förmodligen skulle förstöra motorn än mer, dessutom gick den så sakta att vi hade tappat alldeles för mycket tid ändå.
Ridå!, medan de andra passerade oss på den smala grusvägen kunde vi inte göra annat än konstatera att vi var tvungna att kasta in handduken för denna gång. Vilket mörker, nu när vi hade bra med SM poäng med oss från vintersäsongen och skulle ge Rådström och de andra en rejäl match om guldet så började bilen sura.

Tobbe och Sinsan kom ut till oss där vi stod i skogen och började felsöka. De hade med sig tändspolar som byttes men bilen uppförde sig likadant. Då konstaterade Tobbe att det inte var någon kompression i en cylinder. Vad betydde då detta? Var motorn slut? Skulle vi inte kunna starta om i morgon bitti och i alla fall få köra om 10 poäng?
Tobbe förklarade: -I värsta fall är det en kolv som gått och då blir det bökigt, men det kan också vara en ventil och då är det "plättlätt". Jag satt och hoppades på en plättlätt ventil medan vi blev bogserade tillbaka till Älmhult.

Bland grabbarna som var kvar där var det full aktivitet, de ordnade så vi fick komma in på Däckias gummiverkstad (tack för det) som hade lyft, och innan vi ens hade fått nyckeln till verkstaden var arbetet i full gång med att riva motorn. Topplocket måste bort för att kunna lokalisera vad felet var. Samtidigt kontaktades folk i Uppsala för att först komma in i Tobbes garage där kolvar och ventiler fanns och sen med någon som kunde transportera ner det till Älmhult. En resa på drygt 55 mil. En tapper Åke Lavén antog snabbt utmaningen och for iväg ifrån Uppsala.
Efter en stund kom ögonblicket alla väntade på. Toppen skulle lyftas och nu skulle vi få se vad som förstört denna dag. Men, Tobbe vred och vände, klämde och kände men kolvar och ventiler var i toppskick och inget verkade felaktigt. Det kändes som man började om på noll igen. Vad gör vi nu?

Jo, först ringdes en kontraorder till Herr Lavén som kunde vända om i Nyköping och fara hem igen. Sen tittade alla på Tobbe som stod och klurade innan han utbrast: Jaha, då sätter vi tillbaka detta och provar om det är spridarna eller något annat för åka skall vi imorgon, punkt. Då klockan nu började bli rätt sent och vi skulle upp tidigt (för att förhoppningsvis åka rally) for Mats och jag tillbaka till baslägret i Växjö för att försöka sova lite. Konstig känsla faktiskt, när man går och lägger sig men inte vet om man ska ladda för fortåkning i skogen eller hemresa.

Klockan 05.00 ringde väckarklockan och Mats kastade sig på telefonen för att kolla med Tobbe hur läget var. En pigg och alert person i andra ändan kunde glatt konstatera att det var bara att hoppa i overallen och packa sig dit, för bilen hade precis blivit klar och stod och puttrade utanför verkstaden. Vilka killar, de hade jobbat hela natten.
Motorn hade rivits tre gånger innan de hittade felet som var att en ventiljusteringsbricka hade spruckit och ställt sig på tvären så ventilen hela tiden stod öppen. Vilket jobb, vilken vilja, vilken insats. Stort tack skall ni ha.

Etapp 2
Första start denna andra dag var klockan 07.30 och då vi fick bryta första etappen så fick vi äran att gå ut först av alla denna dag. Kanske ingen fördel då det regnat hela natten och vägarna innehöll en hel del lösgrus. Vi var dock bara oerhört glada att få vara med, så det gjorde ingenting.

Första sträckan gick skapligt. Bilen gick perfekt men det var halt. Andreas Eriksson som också bröt på fredagen fick till en kanontid men vi var tvåa och före Rådström som vi måste plocka poäng av då han vann fredagsetappen och fick ytterligare 10 poäng till sin samling.

SS10 (och dagens andra sträcka) startade med en 80 m. lång raksträcka, en svag högersväng, över en bro och direkt ett vägbyte till vänster med ett garage placerat rakt fram. Vid träningen på torsdagen var detta helt lugnt och inga problem men nu hade det regnat och förbilarna hade dragit med sig lite lera ut på bron och det var dessutom en träbro.
Nu kan ni ju räkna ut själva hur det gick!!?? Bromspunkten inför vägbytet var precis på bron men när Mats började bromsa så kändes det som att farten bara ökade och jag såg garaget närma sig alldeles för fort.
När vi kasat över bron och in på gruset så greppade det i alla fall lite grann men farten var nu alldeles för hög. För att inte köra rakt in i garaget kastade Mats runt bilen i vägens riktning med följden att det blev en rejäl snurrning. När bilen stod stilla så stod vi i innerkurva med nosen 50 cm ifrån en elstolpe. Pust, det grejade sig, och Mats hade redan handen på växel joysticken för att få i backen men den hade ingen lust alls att backa just nu.

Frusterad kämpade Mats med växlingarna medan sekunderna tickade iväg. Han fick till slut koppla ur joysticken och använda manuella spaken och vips var backen ilagd och vi kunde komma iväg. När man står så där tappar man tidsbegreppet, det kändes som att det kunde ha tagit flera minuter och jag hade knäppt loss bältet och var på väg ut för att varna Andreas E som startade bakom oss. Vi stod inte direkt så bra till, det hade inte fått plats med en bil till i alla fall.
Nu behövdes dock inte detta då vi till slut kom iväg. Många svordomar senare så kom vi till mållinjen och kunde bara konstatera att vi tappat drygt 40 sekunder på fadäsen. De flesta hade haft problem med denna bro/sväng men pga växlingsproblemen så tappade vi mest tid.

Tyvärr fick vi inse att det inte skulle bli någon topplacering denna dag heller.

Resterande åtta sträckor gick dock skapligt men utan att ha chans på segern så blir det lite avslaget i bilen och det är svårt att prestera det yttersta som krävs för att sätta topptider. Det blev till sist en femteplats och fyra SM poäng.
Det hade vi inte fått om inte grabbarna hade gjort sitt underverk med bilen.
Rådström och Mats Jonsson höll ett mycket högt tempo där Rådström till slut kunde vinna med ca 10 sek. Nu ser det kärvare ut i SM tabellen för oss. Vi ligger på en tredje plats efter Rådström och Jonsson, men skam den som ger sig. I augusti är det dags för tävling i Falun och årets SM final avgörs i Norrköping under september.
Avslutningsvis så kan man väl säga att det blev en riktig skithelg men så är rallylivet ibland.

En heroisk insats utfördes av vårt service team. Ett mycket stort tack till er, Tobbe, Erik, Uffe, Peter, Sinsan och Rickard. Utan er hade vi inte kunnat åka alls.
Tack även till er andra som hjälpte till, Anders Martinsson för lån av verkstad och Åke Lavén för resan med reservdelar, m fl.

Tomas Thorszelius Co-Driver
www.thorszelius.com text