"Det är ofattbart att han har lämnat oss"

En kollison med annan båt fick Paolo Zantelli att tappa kontrollen.

Hans båt girade sig fram till en våldsam krasch – och söndagens formel 2-deltävling i powerboat hade drabbats av en tragedi.

En tragedi som blev än djupare när det avslöjades att Zantellis liv inte hade kunnat räddas på San Raffaele-sjukhuset i Milano.

48-årige Zantelli, som hade två EM-guld på meritlistan, låg tvåa i sammandraget i formel 2-tävlingarna. En poäng bakom fanns svensken Ola Pettersson, som inte var på plats när italienaren förolyckades.

– Jag är tacksam för att jag inte var där nere, säger Pettersson när SportExpressen.se når honom.

"Var glädjen i vår sport"

Pettersson berättar att han fick höra nyheten om vännens bortgång via sina föräldrar.

– De hade sett det på nätet. De pratade om att det var en olycka som hade hänt. Då fick jag reda på att Paolo var inblandad, säger han.

Hur kändes det? 

– Det var ett slag under bältet. Han var glädjen i vår sport. Jag har aldrig sett Paolo ledsen. Vi har haft våra duster i racen, vi har haft tre tävlingar i rad nu då vi har slagits om placeringarna. Men vi var vänner på land. Nä, det är ofattbart att han har lämnat oss. Det är en väldigt tragisk händelse.

Hur var han som person? 

"En störtskön italienare"

– En störtskön italienare som levde livet glatt och var överlycklig. Det är min bild av Paolo. En riktig vän. Fanns det några problem kunde man alltid prata med honom, och då hjälpte han en.

Hur viktig var han för sporten?

– Han var en veteran och hade hållit på i flera år, först med mindre klasser och sedan gick han upp till Formel 2. Han var välkänd överallt. Allt visste vem han var.

Pettersson säger att saknaden kommer att vara som starkast i december, när han och resten av formel 2-stjärnorna ska tävla i sydafrikanska Sasolburg – utan Zantelli.

"Förtjänar att hyllas"

– Jag vet inte hur jag ska ta det när han inte är där. Det kommer att bli ett stort tomrum efter honom. Men jag sa det till mitt team, vi ska hedra honom där nere. Under paradvarvet, innan loppet, ska jag hedra honom. Det är en sak som är säker.

Vet du hur ni ska hylla honom? 

– Jag har mina funderingar, men jag tänkte att jag skulle prata med de andra skandinaviska förarna, så att vi kan gå ihop och gör det tillsammans, göra samma sak, sätta samma saker på båtarna, fixa samma hyllning. Det förtjänar den mannen.