– Det kommer att ta två månader till innan jag kan köra, men läkningen går åt rätt håll, berättar Bodin.
Olyckan skedde vid en inomhustävling i Polen strax innan jul.
– Det var en inomhus-tour, ingen snö eller någonting. För att göra en lång historia kort så hoppade jag för långt och landade på betongen. Det trycket tål inte min kropp, så fotleden gick av.
”Det största på året”
Det smärtar såklart Bodin att inte kunna vara på plats i Aspen och försvara sitt X-Games-guld från i fjol.
– X-Games är det största på året och det är synd att missa det men så är det, den som är med i leken får leken tåla, säger han.
– Varje år nu på slutet har jag tagit en guldmedalj och jag var verkligen laddad. Det kan inte vara värre än så här. Men nu när jag kollar, jag ser ju hur kul alla har...
Medveten om riskerna
Han blir desto mer lyrisk när han får se sitt segeråk från i fjol – och ombeds beskriva känslorna som far genom kroppen.
– Jag menar, skotern väger 200 kilo och att få den att snurra runt... Man kommer in och vet att man har ett vinnande åk. Det är den bästa känslan i hela världen. De gånger man sitter här med bruten fotled och folk frågar ”är det värt det?”. Ja, det är värt varenda minut när man får stå där på pallen.
Han är dock väl medveten om riskerna.
– Det är blod, svett och tårar. Jag har till och med brutit nacken. Men det är helt otroligt, jag har inga men. Det var meningen att jag skulle fortsätta, säger Bodin.
Det var efter de dubbla gulden i X-Games 2011 som olyckan var framme.
– Vi hade tränat på att göra en framåtvolt, och jag hade tränat massor för att få den likadant varje gång. Men jag blev trött, slappnade av och hoppade av i fel sekund eftersom jag kände att jag inte fick rotationen. Jag landade först och trodde att skotern skulle landa framför mig, men det gjorde den inte. Den landade precis uppe på huvudet. Jag bröt fem kotor av sju i nacken, berättar han.
Ville tillbaka direkt
Läkarna diskuterade om de skulle steloperera nacken, med skoterstjärnan ville verkligen inte det.
– Det första jag frågade doktorn var när jag skulle kunna vara tillbaka på skotern.
Trots att läkaren sa att det skulle krävas två år, var han tillbaka igen efter fem månader. Och i X-Games i fjol var han tillbaka högst upp på pallen.
– En obeskrivlig känsla. Från att kanske aldrig få åka skoter igen, till att stå där och få hålla guldet... Yes, så lätt blir ni inte av med en svensk.
Hur var det att komma tillbaka och sätta sig på en skoter igen?
– Jag blev mig själv igen.