Gå direkt till sidans innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Seel: "Jag hade tappat livslusten helt & hållet"

Hon var säker på att karriären var över. Ingenting var roligt och helgerna var en skräck för Annie Seel.

- Jag hade tappat livslusten helt och vill inte träffa folk.

Men det kom en vändning och om drygt en vecka blir Seel historisk när hon som första svenska kvinna är förare i Dakarrallyts bilklass.

I januari blir Annie Seel historisk när hon som första kvinna kör Dakarrallyts bilklass. "Jag ska bli rallytant", säger Seel som inte ser någon gräns för hur länge hon kan köra.
Foto: Cornelia Nordström

Det är ett fint hus hon bor i Annie Seel, 46. Högt upp på en klippa nära vattnet i utkanten av Nacka utanför Stockholm. Men hon är snabb med att förklara hur det ligger till:

- Det är min sambos villa, jag hade inte kunnat bo så här ensam. Jag har kört upp alla mina pengar, säger Seel som vigt sitt liv åt motorsporten.

I många år var det motorcykel som gällde, sedan satte skador stopp och numera är det bil som gäller. I januari blir Annie Seel första svenska kvinna någonsin att köra Dakarrallyt.

Men för drygt två år sedan trodde Seel att karriären var över. Höger axel var helt söndertrasad, ledband, muskelfästen - allt var av. Och väntan på operation blev allt längre.

- Jag var helt knäckt, jag kunde inte göra någonting. Inte ta på mig en tröja, ingenting.

Annie Seel tystnar en stund, sedan kommer allt på en gång.

- Jag ska säga som det var, jag blev deprimerad. Hela mitt action-liv tog slut. Jag ville inte gå hemifrån, jag orkade knappt kliva upp ur sängen för att jag inte hade något roligt att se fram emot. Helgerna var det värsta jag visste, det fanns ingenting att göra längre. Det kändes helt värdelöst. Helgerna var en skräck.

- Jag orkade inte träffa folk och tappade livslusten helt och hållet.

Hur länge mådde du så där dåligt?

- Ett halvår ungefär.

Tog du hjälp för att ta dig ur det här?

- Ja, jag gick hos psykolog. Det hjälpte mig och var nog en nödvändighet för att jag skulle ta mig ur det.

Lappade ihop den trasiga axeln

För ett och ett halvt år sedan fick Annie Seel hoppet tillbaka. I augusti 2013 fick hon en operationstid och en specialist lappade ihop den trasiga axeln.

Trodde du då att du någonsin skulle kunna ta dig tillbaka till motorsportsvärlden?

- Nej, aldrig. Det enda jag hoppades på var att kunna klara av att ta på mig en tröja igen utan att ha ont.

Men...

- Två månader efter operationen kom den stora vändningen. Då ringde en australiensisk teamchef och ville att jag skulle vara co-driver i en rallytävling med buggy light-bilar i Marocko eftersom den ordinarie kartläsaren blivit sjuk.

- Jag tackade ja och när vi vann den första sträckan nere i Marocko, då kändes det som om livet kom tillbaka.

"Jag har inte kört barbie-tricket"

När Annie Seel sätter sig i bilen några dagar in på det nya året blir hon historisk att som första svenska kvinna vara förare i Dakarrallyts bilklass. Fem gånger tidigare har hon kört det klassiska ökenrallyt, alla gånger på motorcykel. Och alla gånger har hon tagit sig i mål.

Hur känns det att vara kvinna i en tävling där 99 procent av de tävlande är män?

- Jag tänker aldrig på det, på riktigt. Jag bara kör.

- Och det är få sporter där det är så lika förutsättningar som inom motorsporten.

Hur är det med jämställdheten inom motorsporten?

- Det finns fortfarande orättvisor och när man kör som tjej uppfattas det ofta lite gulligt. Men när det väl kommer till sponsring satsar man hellre på en manlig åkare.

- Jag tycker ändå att jag har klarat mig bra. Jag har inte kört med Barbie-tricket och försökt vara söt och gullig. Men det är klart att jag har upplevt situationer när det var lite "klapp-på-rumpan-attityd".

I vilka sammanhang har du upplevt det?

- Faktiskt mer i Sverige än utomlands. Ta Dakarrallyt till exempel, det är mycket större utomlands än i Sverige vilket gör att man många gånger är mer respekterad ute i världen.

- Det har funnits en del som velat sponsra mig som har velat gå "all in", om jag säger så.

Vad menar du?

- De tycker väl att de köper hela mig och att man då får ställa upp lite. Att de ska få gå på dejt med mig helt enkelt.

- Jag vet flera kvinnliga förare som gått på det och sedan känt sig oerhört kränkta men jag har aldrig gått på det. Sedan finns det kvinnor som är fullt medvetna om vad de gör och som byter kille efter vilken sponsor de behöver.

Har det varit svårt att få sponsorer?

- Skitsvårt. Jag har nästan mer eller mindre gett upp och är nu självfinansierad. Jag håller föreläsningar och är med på event för att få in pengar för att slippa jaga sponsorer.

- Men det klart att det är tufft. Ta Dakarrallyt nu, där är bara startavgiften 250 000. Totalt sett kommer Dakarrallyt att kosta mig en halv miljon, minst.

Så du har inte blivit rik på att köra rally?

- Nej, det är det stora svarta hålet. Jag har bränt så många miljoner på det här.

- Vissa perioder har det varit riktigt tufft ekonomiskt och jag har fått prioritera bort väldigt mycket. Jag har avstått att gå på bio, gå ut och festa, köpa kläder och så vidare.

- Och så fort jag har pengar åker jag upp dem. Så det blir aldrig något kvar.

"Som bäst när det är som jävligast"

Vad är din styrka som förare?

- Min talang är att jag är som bäst när det är som jävligast. Därför är Dakarrallyt perfekt för mig. I vårt välorganiserade samhälle får jag sällan vädra min talang, den trivs inte där. Jag är en äventyrare.

- Jag har säkert några bokstäver som spökar men jag har aldrig brytt mig om att ta reda på vilka de är. Mitt sätt får inte plats i trånga möblerade rum. Jag var likadan när jag var liten, jag skulle alltid vara på andra sidan staketet och leka.

Är du jobbig att leva med?

- Jag vet inte om jag är jobbig men för mig är mitt egna liv så viktigt att jag inte är beredd att kompromissa. Det går jättebra att leva med mig så länge jag får göra mina grejer.

- Och det är klart att det inneburit en del kraschade förhållanden.

- Jag är nog ingen idealisk fru eller flickvän för jag sätter alltid min egen agenda först. När män gör så är det mycket mer accepterat, som kvinna är det inte lika okej.

Hur länge kan man hålla på med rally?

- Oj, hur länge som helst skulle jag säga. Med motorcykel är det annorlunda men med bil ser jag ingen gräns. Jag ska bli rallytant.

bilderfrån enkarriär

Här frontar Seel med sin mc inför Dakar-rallyt 2005 i Lissabon. Foto:

Magnus Jönsson

julklappen

Till vem skulle du vilja ge en julklapp och varför?

Hon tänker efter en stund, sedan kommer svaret snabbt på vem Annie Seel skulle vilja ge en julklapp. "Idrottsminister Gabriel Wikström borde få en åktur med mig i rally-bilen. Han kan behöva få fart på sin nya karriär".

del 5 Annie Seel

Ålder: 46 år.

Familj: Sambo.

Bor: Stockholm.

Yrke: Grafisk formgivare och marknadsekonom. "Motorsporten är bara vid sidan om. Motorsporten är trots allt bara en hobby även om det upptar väldigt mycket tid."

Första jobbet: Servicetekniker. "Jag lagade där rid- automater som finns på köpcentrum. Vilket typ innebar att jag petade bort tuggummi i myntinkast."

Lägger pengar på: Rally.

Gläds åt: Mina vänner.

Räds för: Att fastna i normer.

Bästa egenskap: Snäll och att jag är jäkligt envis.

Sämsta egenskap: Det är såklart att jag är så ego.

Drömmer om: Jag har inga långsiktiga mål och drömmar så just nu är Dakarrallyt i januari det jag drömmer om.

Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.