|
|
| Rejmerallyt, 10-11 september 2004 Co-Drivern har ordet Helgen den 10-11 september gick så den avslutande SM deltävlingen i Norrköping, Rejmerallyt. Elva sträckor på knappt 10 mil skulle avgöra medaljernas fördelning. Klar för guldet var redan Thomas Rådström men vi hade fortfarande chans på silver. Mats Jonsson hade åtta poängs försprång mot oss, vilket betydde att vi måste bli sämst tvåa i tävlingen och samtidigt vara före honom. En tuff utmaning med den hårda konkurrens som idag råder i klassen. Målsättningen i januari var ju att försöka ro hem guldet i år vilket vi hade chans på fram till Sydsvenska rallyt i maj då vi fick bryta med motorproblem. Vi hade dock bestämt oss att inte bli nedslagna av detta utan istället verkligen kämpa om silvret och samtidigt ge Rådström en match om totalsegern. Etapp 1 Fredagsetappen innehöll fem st. specialsträckor där SS2 och SS4 var samma, liksom SS3 och SS5. Inledningssträckan var dock den välkända Himmelstalunds sträckan i direkt anslutning till serviceplatsen. En kort sträcka som i flera år körts som en rallysprint med inbjudna topp förare, ett mästarmöte. Många av de startande kände därför mycket väl igen sträckan. Dagens problem var dock att det dammade oerhört mycket. I slutet åkte man uppför en smal väg, i motljus och där var sikten noll. Andreas Eriksson siktade dock rätt och vann sträckan straxt före Rådström. Vi lade oss på tredje plats, 2,8 sek efter Andreas. SS2 blev en omdiskuterad sträcka. Även denna har vi åkt flera gånger tidigare men helgen till ära så hade man gjort ett varvlopp av den. En ca fyra km. lång slinga kördes två varv innan man vek av på en annan väg och åkte ca 2 km. till målet. Starten gick till så att arrangörerna släppte tävlingsbilarna då de fått klartecken av vägvakterna längst sträckan så att inga sammanstötningar skulle uppstå.. Flera bilar var alltså igång samtidigt och det var här diskussionerna uppstod. Några förare blev hindrade då avståndet blev för kort mellan bilarna. När vi åker i olika klasser så går inte alla bilar lika fort och om en långsammare bil kommer ut i banan kanske 10-15 sek före en snabbare så kommer den rätt fort ikapp. Inga krockar uppstod dock som tur var men vissa förlorade en del tid. Tyvärr blev bitar av vägen väldigt sönderkörd snabbt och denna sträcka skulle vi åka två gånger till !!?? SS3 var en härlig rallyväg som vi trivdes bra på. Resultatet blev en sträckvinst, före Andreas och Rådström. Efter dessa tre sträckor var det dags för första service uppehåll och vi kunde konstatera att vi låg trea totalt i tävlingen, en tiondel efter Andreas och 7 sek efter Rådström. Då mörkret föll var det bara att montera extraljusen och iväg igen. Två sträckor kvar att köra innan uppehåll och SS4 var varvloppet, samma som SS2. Vi tyckte nog att det gick rätt bra, men vägen var ordentligt sönderkörd och hade man inte suttit fastspänd med 6-punktsbälte hade man fått rejäla bulor i skallen, så mycket studsade det. Ibland var det nästan otäckt när bilen helt plötsligt tog ett skutt i ett osynbart hål och kastades mot skogskanten. När det går upp mot 200 km/h så är man inte mer än passagerare just då. Vi lyckades undvika närkontakt med något träd eller sten. Värre gick det för Dick Wicksell som fick just ett sånt här kast, när bilen hoppar ur spår, och for in i en sten med bakhjulet och så var det tyvärr bara att bryta för honom. Andreas var snabbast på sträckan före Rådström och oss. Tidsdifferensen blev dock rätt stor så de måste ha satsat rejält och chansat vilt bland alla hål och gropar. Mats Jonsson tappade en hel del tid då han olyckligtvis blev hindrad av Wicksell då han linkade i mål på sträckan med sin trasiga bakvagn. Vi bestämde oss för att ta i ordentligt på SS5, samma som SS3, och som vi var snabbast på när vi körde den förra gången. Tyvärr hade nog bilen fått för mycket stryk på den sönderkörda SS4 för när ungefär halva sträcka återstod kom vi in mot ett vägbyte och i inbromsningen kändes det direkt att något var fel. Bilen ”åmade” sig åt alla håll och Mats hade fullt sjå att få den igenom svängen. Vid accelerationen ut från vägbytet fortsatte det och vi kunde bara konstatera att en drivaxel hade gått sönder. Även om bilen driver på alla fyra hjulen så drar den hela tiden snett när man gasar eller bromsar när en främre drivaxel är trasig. Tyvärr tappade vi en hel del tid på detta, och halkade ner en placering i totallistan då Eddie Hörbing nu smet förbi oss. Rådström ledde, före Eriksson. Hörbing var trea, vi fyra, Jari Saarinen femma och Mats J. sexa. Etapp 2 Lördagens etapp skulle ha innehållit sex sträckor. Men SS11 ströks redan innan omstarten då den var samma som SS2/SS4, alltså den sönderkörda vägen. Även om vi var före Mats J. så räckte alltså inte detta för att ta silvret, vi måste jaga oss upp till andraplats. Tyvärr tappade vi så mycket tid på fredagens SS4 och SS5 så det såg inte så ljust ut. Vi insåg att vi inte skulle kunna köra ikapp detta utan bestämde oss för att hålla ett högt tempo och se vad det skulle ge. Efter två körda sträckor hade vi tagit oss förbi Hörbing upp på tredje plats och hållit jämnt tempo med tätmännen, Rådström och Eriksson. Även på de tre sista specialsträckorna åkte vi jämnt med dem men tyvärr räckte inte det. Rådström vann återigen och Andreas slutade tvåa. Vi fick hålla tillgodo med tredjeplats både i tävlingen och i totala SM tabellen. Surt, förstås men efter ett tag så blev Mats rätt nöjd med en bronspeng i alla fall. Han har nämligen ingen sådan. De sista sex åren i WRC klassen har det blivit fem silvermedaljer och omväxling förnöjer, heter det väl. Eddie Hörbing slutade på fjärde plats och Mats J. lyckades ta sig förbi Saarinen till femte plats. Grattis till guldet Thomas och till silvret Mats. Årets säsong är därmed över. Tyvärr blev det inget guld men det har varit ett tufft och jämnt år, även om Rådström har varit i en klass för sig. Hade det inte gått så illa i Sydsvenska rallyt så hade förutsättningarna varit annorlunda och man brukar ju kunna höja sig ett snäpp när moroten finns mitt framför nästippen. Ett ofantligt stort tack till alla som vart med och hjälpt till före och under säsongen. Mekaniker, sponsorer, medhjälpare mm. Ingen nämnd, ingen glömd. Utan er så hade det här aldrig fungerat. Vi är väldigt tacksamma att ni ställer upp. Tack. Tack även till alla arrangörer som gör ett jättejobb och bra arrangemang. Nu startar rally SM´s ”silly season” och ingen vet vad som händer till nästa år. Vi jobbar för att få till något kul men vad det blir får tiden utvisa. Vi får återkomma när vi vet mer. Bästa rallyhälsningar Co-Driver Tomas Thorszelius www.thorszelius.com |