Fredrik af Petersens om Ecclestone: Den oinskränkte härskaren
Man kan inte skriva om Formel 1 utan att berätta om Charles Bernard Ecclestone. I 45 år var han den oinskränkte härskaren. Man kan kritisera honom för mycket men F1 hade inte varit vad sporten är i dag utan honom.
Till skillnad mot många andra i depån hade han nästan alltid tid att svara på en fråga utan att man behövde vänta. För Bernie Ecclestone var media mycket viktig för han förstod att sporten behövde den. Gärna med rubriker på sporten, ekonomi- och nöjessidorna.
I depån hade han sitt rullande högkvarter och det stack ut från alla andra mobil homes som stod på mm i ett led. Genom ett fönster kunde han kolla vad som hände i hans kungarike. Från politiker fick han utmärkelser och städers nycklar.
Ecclestones karriär i motorsport började som racerförare. Dock utan att lämna några spår efter sig. Man får leta länga innan man hittar honom bland de som inte kvalade in till Monacos GP 1958.
Istället blev han teamägare, Connaught, och Stuart Lewis-Evans manager men när engelsmannen avled efter en krasch i Marocko drog han sig tillbaka från aktivt arbete i sporten.
Kontakterna behöll han. Efter ett par år kom han tillbaka och hjälpte Jochen Rindt och förhandlade för österrikaren. Tyvärr slog det tragiska ödet till igen och Rindt omkom i Monza 1970. Hans ledning i vm-tabellen var dock så stor att han postumt blev världsmästare.
Nu hade den i dag 88-åringen blivit så biten av sporten och så involverad att han trots de tragiska omständigheterna ville vara kvar. Och det blev han genom att köpa Brabham. Knackig start men allt ändrades när han lyckades få den italienska koncernen Parmalat som sponsor.
Ägarna dömdes för några år sedan till långa fängelsestraff för bedrägeri men då hade man sedan länge lämnat F1.
Det var nu som Ecclestones era i F1 började ta form. Varje team förhandlade själva med arrangörerna om prispengar. Ferrari fick kungligt betalt mens de andra fick nöja sig med ett bidrag.
Bernie pratade med teamägarna och övertalade dem att han skulle föra deras talan. Alla tackade ja och därmed började också miljonrullningen. Enligt uppgifter fick konstruktörerna 1975 dela på 420.000 schweizer francs i startpengar per lopp.
Sex år senare hade summan ökat till flerdubbla. Kanada ville inte betala. Mr F1 svarade med att stryka loppet. Kanada gav sig och nu visste alla att Ecclstone var en tuffing.
Enbart tack vare hans skicklighet att förhandla. 1978 kom han med ett nytt förslag. Man skulle själva köpa rättigheterna och dela vinsten men också en eventuell förlust. Teamägarna tackade nej med motiveringen att de var racers och Bernie affärsman. Så han tog själv över och Tysklands GP 1978 var det första i egen regi.
Ecclestone hade reden tjänat en smärre förmögenhet med att sälja begagnade motorcyklar och bilar. Näsa för affärer hade han haft sedan han gick i skolan.
Fia president var Jean-Marie Balestre, som var en mycket egensinnad herre. Utåt sett drog fransmannen och Ecclestone jämnt men bakom stängda dörrar gick det hett till. Det handlade om turbomotorerna.
Fia och bilindustrin ville införa dem. Bernie och teamen ville det inte. Deras jurdiska rådgivare var Max Mosley. En gammal kompis till Ecclestone och delägare i March stallet.
Och det hela utvecklades till ett ”krig”. Det gick så långt att 1981 var det två mästerskap. Ett för turbo gänget och ett för de som körde med den vanliga motorn och de hade sin egen kalender.
Balestre hotade med att dra en licensen för de arrangörer som tillät de engelska teamen att komma dit och tävla. Loppet i Argentina ställdes in och i Sydafrika körde rebellerna ett eget lopp med 18 förarere men vinnaren fick inga vm poäng.
Man hade tagit en chans och ville visa att man klarade sig alldeles utmärkt utan Fia. Även när det gällde ekonomi trots att kassan i princip var tom. Den som blev lurad var Balestre som gick på bluffen.
Och nu började Ecclestones storhetstid och sportens utveckling till vad den är i dag. Men först hade teamen och Balestre ett långt möte i Maranello och ordförande var Enzo Ferrari. Il Comendatore hade sagt till Fia presidenten att man skulle inte bråka med Ecclestone för det var ju han som fick fram pengarna.
Och som vanligt när två strider blev det en kompromiss. Teamens egen fackförening, FOCA, skötte ekonomin och Fia skrev reglerna. Blad annat måste teamen själva bygga sina bilar.
Ecclestone var en visionär som visste vad han ville. Göra Formel 1 till en show och det lyckades han med. F1 år i dag den tredje största tv-sporten efter sommar os och vm i fotboll.
Och tack vare det så har också stora internationella företag kommit in som sponsorer och idag omsätter man miljarder euro.
Så kom nästa kupp. Max Mosley slog Balestre i valet till Fia president 1991. Lätt överdrivet kan man säga att duon nu höll F1 i sina händer och man hade oinskränkt makt. Både när det gällde penningflödet, regler och kalendern.
Att det var Ecclestone som var chef rådde det ingen tvekan om. Många ville ha möte och ibland kom för sent och sa att han kom från ett board meeting.
Vad det betydde var att han spelat Backgammon, som är ett brädspel, och board betyder ju bräda. Allt för att visa vem som bestämmer.
Alla var nöjda fram till 1997.
Både Ecclestone, teamchefer och förare hade tjänat en smärre förmögenhet men nu hade man börjat bli avundsjuk på Chefen, som man tyckte behöll för mycket själv, och ville få mer betalt. Bara inkomsterna från tv rättigheterna var drygt fem miljarder pund.
Ecclestone ville också introducera F1 på börsen men misslyckades.
Vid ett möte anklagar Ken Tyrrell Ecclestone från att ha stulit deras sport.
– Ken. För några år sedan erbjöd jag dig och alla andra från att vara med och dela. Men ni ville inte ta en risk utan ville hellre ha en fast del av inkomsterna.
Teamcheferna gav sig inte och hotade med att starta sin egen serie. Men nu sattes Ecclestones skicklighet i att förhandla verkligen på prov.
Hans taktik var enkel. Den gamla klassiska att härska genom att dela. Skapa kaos och sedan skapa ordning. Bernie var en mästare på förstå motståndarna och hur de tänkte.
Föreslå något som han visste de aldrig skulle gå med på. Föreslå en kompromiss som de gick med på och det var exakt den som han ville ha. Ferrari, Williams, Red Bull och Renault fick en extra bonus och därmed var de på hans sida.
För honom handlade det om makt och det var ett psykologiskt spel, som han antagligen njöt av, och i slutet fanns det alltid bara en vinnare.
Ecclesone anklagades för en affärsmetod som påminde om organsiserad kriminalitet.
– Vi är maffian, blev hans berömda svar.
– Bernie och jag försökte starta enegen serie i början på 80-talet men misslyckades så varför skulle de lyckas, frågade Max Mosley.
Mr E hade tidigare sålt delar av aktierna till utomstående och det fick han delvis ånga för han tappade lite av den direkta kontrollen över sitt livsverk. De andelarna såldes vidare utan att han kunde förhindra det och till slut hamnade de hos det engelska investmenbolaget CVC.
På vägen hade bland annat Bayerischen Landesbank ägt delar. När de såldes till CVC gick det juridiskt sett inte helt rätt till. En chef dömdes för ha tagit mutor för att föreslå att CVC skulle få köpa aktierna. Exakt vad Ecclestone ville.
Han i sin tur blev också anklagad men frikänd efter ha betalt 100 miljoner i böter. Hans försvar att han hade utsatts för utpressning av tysken.
En liten seger blev det dock det året eftersom Fia överlät de kommersiella rättigheterna i 100 år för en vad kritikerna sa struntsumma. Officiellt ägde CVC de men det var Ecclestonse, som själv sa att han var bara en anställd, som drog i trådarna.
Men CVC ville tjäna så mycket som möjligt och belånade rättigheterna för miljarder dollar och Ecclestones uppgift blev att dra in så mycket att man kunde betala tillbaka. Och de som fick betala var arrangörerna. Rättigheten för att arrangera ett lopp drevs upp och de nådde snabbt en smärtgräns.
I dag erkänner Ecclestone att han drog det för hårt. CVC hade fått ut max och ville bli av med Ecclestone men på något underligt sätt drog man tillbaka avskedandet.
Ecclestone försökte hitta köpare men bakom ryggen på honom förhandlade CVC med Liberty Media från USA som till sist köpte de kommersiella rättigheterna för enligt uppgift för 4,1 miljarder dollar. När Ecclestone fick reda på det var det för sent för honom att agera.
Teamcheferna hade också kritiserat honom för att inte hänga med i den moderna tiden. Social media ansåg Ecclestone var något som skulle försvinna efter några månader och därför var det helt ointressant. Och att han kontrollerade för mycket.
Rykterna har varit många om Bernie Ecclestone. Ett av de mest långlivade är att han var involverad i det berömda tågrånet i England. Något som han alltid förnekat men inte att han kände Roy James, som körde en flyktbil.
– Jag träffade honom först när han kom ut ur fängelset. Han kom till mig och frågade om jag hade ett arbete för honom. Han var utbildad silversmed så jag gav honom uppdraget att göra pokalerna.
Men också fått mycket kritik för kommentarer som hamnat på tidningarnas första sida. Två exempel:
Adolf Hitler var inte så dum. Han fick ju saker och ting gjorda. Alla motorvägarna i Tyskland t.ex.
Vladimir Putin slösar bort sin tid i Ryssland. Han skulle istället regera hela Europa. Självklart skall England lämna EU. Själv har han flyttat från England till Schweiz.
Och efter mer än 40 år tog eran Bernie Ecclestone slut.
En gång sa han att han skulle lämna depån först när man bar ut honom med fötterna först. Den önskan gick inte uppfyllelse.
Mr E ersattes av en trio. Chase Carey, chef, Ross Brawn, som är ansvarig för det tekniska, och Sean Bratches, som är marknadschef.
Ecclestone fick titel Honorary Chairman men sa att han har ingen aning om vad det betyder. En sak visste han dock.
– I am gone.
