”Som om man hade koncentrerat tio år av fara – till ett enda lopp”

Imola 1994 är en av de mörkaste helgerna i sportvärldens historia.

Redan under fredagens träning var Rubens Barrichello nära att mista livet efter en farlig högfartskrasch – men klarade sig mirakulöst undan med endast en bruten näsa och en fraktur på armen.

Det tog dock bara en dag innan tragedin inträffade.

Roland Ratzenberger tappade kontrollen över sin bil och kraschade hårt in i betongmuren. Hans liv gick inte att rädda.

Trots tragedin valde man att köra söndagens lopp.

Den trefaldiga världsmästaren Ayrton Senna startade från pole position och låg i ledningen under inledningen av loppet. Då körde brasilianarens Williams-bil plötsligt av banan, rätt in i en betongmur i den numera omgjorda Tamburello-kurvan.

Höger hjulupphängning trängde in genom Sennas hjälm, och den otäcka kraschen slutade i helgens andra dödsolycka.

Gerhard Berger: ”Det var väldigt svårt”

Chocken av att förlora en av sportens största stjärnor förlamade en hel värld.

Gerhard Berger, nära vän och tidigare teamkamrat med Ayrton Senna, berättar nu i Independent för första gången om sin upplevelse av ödeshelgen.

Berger bröt loppet på det 16:e varvet efter tekniska problem och fick först då höra att Senna var skadad. Berger såg då till så att även han blev flugen till sjukhuset, för att kunna hälsa på sin vän.

Men det var redan för sent.

”Jag gick in i operationsrummet och såg att de gjorde något med hans huvud, men han var redan död. Vi stod framför honom en stund och sedan gick vi. Jag förlorade en kollega och en vän. Det var väldigt svårt, men vi vet att det är något som kan hända i vår sport och vi måste kunna hantera det.”

Försökte göra om kurvan – flera år tidigare

Berger kraschade själv i exakt samma kurva 1989.

”Jag sa till honom då, 'Ayrton vi måste flytta den här väggen för en dag kommer någon att dö där'. Han höll med mig. Och nästa gång vi var på Imola gick vi dit tillsammans för att se vad man skulle kunna göra”, skriver han.

Deras slutsats blev att det inte gick att göra något åt den farliga kurvan.

”Det fanns inget utrymme bakom och vi tänkte inte på att man kan göra om kurvan till en chikan. Vi accepterade det och gick tillbaka utan att ha gjort något. Och det var den platsen han skulle dö på flera år senare.”