Fredrik af Petersens hyllning av Niki Lauda
Radiosportens Formel 1-expert om den österrikiska legendaren som nu gått bort.
Niki Lauda har gått bort.
En av de sista av sin generation som gjorde Formel 1 till vad det är idag. Han kom från konservativ industrifamilj i Österrike och man hade bestämt vad han skulle göra. Men det ville inte Niki.
Bakom ryggen på familjen tog han ett banklån och började tävla. Och resten är som man brukar säga historia.
Tre VM-titlar men också fruktansvärda bakslag. Som på Ringen 1976. Niki kraschar och bilen börja brinna. Han sitter kvar i 55 sekunder och inandas de giftiga gaserna innan flera andra förare drar ut honom från vraket. Läkarna gav upp hoppet men de kände inte Niki.
Han hade ingen lust att lämna jorderiket och när han hörde att prästen skulle ge honom sista smörjelsen bestämde han sig för att det var alldeles för tidigt.
Och 42 dagar senare gjorde han comeback i Monza. Vem som segrade spelade ingen roll. Niki blev fyra och hyllades som den hjälte han var. I finalen i Japan ösregnade det och han hade ingen lust att köra loppet så han kom in och bröt och skänkte titeln till gode vännen James Hunt.
Ferraris teamchef tyckte att han skulle säga att något hade gått sönder i bilen men det gick Niki inte med på. Han har alltid sagt sanningen och talade om för den församlade presskåren att han tyckte att det var alldeles för farligt att köra.
Kritikerna sa att han var feg. Feg? De hade inte suttit i öppen eld och fått sitt ansikte sönderbränt och blivit av med ett öra.
För några år sedan åkte han upp till den kurva där olyckan inträffade tillsammans med ett tyskt tv-bolag och den gamle kompisen Karl-Heinz Zimmerman, som plötsligt skriker.
– Niki. Jag har hittat ditt öra.
Niki skrattade så tårarna rann.
Niki har alltid varit sin egen man och ingen kunde tala om för honom vad han skulle göra. Han hade blivit intresserad av flygplan och tog en licens. I hemlighet smidde han planer på att starta ett eget flygbolag.
I Kanada försvann helt plötsligt efter träningen. Inte ens hans chef Bernie Ecclestone visste om det.
– Har ingen lust att bara köra runt.
Istället flög han till Los Angeles och hämtade sin första jumbojet. Under de följande åren startade han flera bolag.
Han sa alltid vad han tyckte och tänkte och struntade högaktningsfullt i vad andra tyckte. Orden politisk korrekt ingick inte i hans ordförråd. För oss journalister var han därför alltid en källa för bra citat. Någon sa att det finns inget filter mellan hans hjärna och mun.
En gång fick han frågan om varför han inte gjorde en skönhetsoperation.
– Varför? Jag ser det här ansiktet varje morgon i spegeln och har inga problem med det. Har du?
Den enda korrektur han gjorde var att operera ett ögonlock.
– Lite svårt att somna när man blundar med ett öga och stirrar i taket med det andra.
Niki bar alltid keps. Dels för att skydda den ömtåliga huden på huvudet men också, och det var typiskt affärsmannen Niki, sålde en reklamplats. Det var mycket sällan som han lyfte på den men när han gjorde det var det för att hedra någon som gjort något speciellt.
Mitt bästa minne av Niki var en resa till Havana tillsammans med ett gäng från F1.
En kväll var vi ute och åt middag när han sa att vi måste lura Max Mosley, som då var Fia president, och Bernie.
Efter en kort diskussion bestämdes att vi var där för att kolla möjligheterna för ett gatulopp. Herbie Blash och jag fick uppdraget att skriva en pressrelease, som Niki faxade till sin sekreterare i Wien. Hon skickde ut den till alla på Nikis adresslista.
Det dröjde inte många timmar förrän hon ringde och med förtvivlan i rösten sa att växeln höll på att brinna upp. Så många var det som ringde och ville ha en intervju med Niki. Tidningar ringde Max som var tvungen att ge en kommentar.
– Intressant förslag.
Bernie svarade med något liknande.
På kvällen blev Niki intervjuad av kubansk tv och tidigt på morgonen nästa dag knackade engelska BBC på hotelldörren.
– Vilken härlig dag. Vi har lurat alla, sa Niki och skrattade hjärtligt när vi åt frukost tillsammans.
De sista åren var Niki chef för Mercedes motorsport och expertkommentator hos tyska RTL. Och sa som vanligt vad han tyckte om allt och alla.
Jag lyfter på min keps för att hedra en av vår tids bästa racerförare och en gentleman.
---
Den här helgen körs två klassiker. F1 loppet i Monaco för 66:e gången och lika legendariska Indy 500 för 103:e.
I år saknas en svensk förare på franska Rivieran men det finns två i USA. Marcus Ericsson och Felix Rosenqvist och de kommer att få höra de berömda orden. Gentlemen. Start your engines. Bägge har nämligen kvalat in.
Första loppet i Indianapolis kördes 1911 och då fanns det ingen asfalt på banan utan bara kullerstenar. En rad finns kvar vid målet som minne. Premiären vanns av Ray Harroun efter sex timmar och 42 minuter.
Förra året behövde Will Power bara två timmar och 59 minuter. Och i alla år har man kört lika långt. 80 mil eller 200 varv på den 2,5 miles, 4 km, långa ovalbanan.
En svensk har vunnit loppet. Kenny Bräck 1999. Stefan Johansson körde fyra gånger mellan 1993-1996. Resultat. 11:a, 15:e, 11:a och 16:e. Fredrik Ekblom försökte 1994 men blev utslagen i kvalet. 1950-1960 ingick loppet i vm för F1.
Graham Hill är den ende F1-förare har vunnit loppet, 1966, men då räknades det inte till vm. Den dubble världsmästaren är också den ende som lyckats vinna den berömda trippeln. F1-loppet i Monaco, 24 timmars loppet i Le Mans och Indy. Fernando Alonso vill försöka upprepa bravaden, han har ju vunnit i Monaco och Le Mans, men får vänta ett år till. Spanjoren blev utslagen i kvalet.
1974 vann Ronnie Peterson det klassiska gatuloppet på franska Rivieran.
Tre finländska förare har stått högst upp på pallen. Keke Rosberg 1983 och Nico, som ville vara bättre än pappa och segrade inte mindre än tre gånger, 2013 2014 2015, och Kimi Räikkönen 2005. Ayrton Senna, Michael Schumacher och Graham Hill delar rekordet med fem vinster.
Första loppet i Monaco kördes 1929 och vanns av engelsmannen William Growner-Williams, som flaggades av efter 100 varv som tog tre timmar och 56 minuter. Först 1950 infördes vm och sedan dess har Monaco varit med. Inklusive loppen innan 1950 är det 77:e gången som tävlingen genomförs och 66:e som det räknas in i VM. Under åren har banan ändrats många gånger.
Monaco är också tillsammans med Brasilien de enda arrangörer som inte betalar de kommersiella ägarna för loppet.
