Magnus Nyström
Tv-bilderna från Pocono Raceway fick mig att skrika högt:
– Jävlar, jävlar, jävlar...
Kraschen i söndagens Indyrace var våldsam och Felix Rosenqvist flög genom luften utmed muren och skyddsstaketet.
– Det ser ut som han railar, sa min tioårige son när han med stora ögon såg reprisen, och menade när man med skateboard eller kickbike hoppar upp och glider på typ en trottoarkant.
- Ja, men det är inte så bra att raila med en racerbil i 300 km/h, sa jag - med en obehaglig känsla i kroppen, även om vi sett Felix Rosenqvist röra på huvudet där han satt kvar i sin bil.
Jag är uppväxt med Ronnie Peterson, jag minns hur jag och pappa såg många race tillsammans och hur vi även satt framför tv:n hemma i Eskilstuna den där svarta söndagen då Peterson kraschade på Monza.
Racing är fortfarande farligt. Förarna kör hela tiden sina bilar på gränsen för det omöjliga. Att vara på plats nära banan vid ett formel 1-race eller ett Indyrace är alltid en omskakande upplevelse när man ännu en gång förbluffas över hur fruktansvärt fort det går. Racerförare är balanskonstnärer och jag är oerhört imponerad av hur de hanterar sina bilar.
En av de första gångerna jag var på formel 1 live så blev jag skolad av Marcus Ericsson. Jag som är van med speedway tänkte att racerförare kanske kunde vara lite fräcka genom att gå in rakt framför motståndare och tvinga dem att bromsa, eller till och med ”knuffas” lite med flit.
Marcus skrattade lite åt mig:
– Visst, det går ganska fort i speedway, strax över 100 km/h. Men vi kör närmare 300 km/h. I de farterna kan man inte knuffas, då slutar det illa...
I söndagens race kan man säga att japanen Takuma Sato gjorde en ”speedwaymanöver”.
Helt plösligt bröt han in rakt framför en annan bil.
Det blev totalt kaos på banan.
Fem bilar var inblandade i kraschen.
Förutom Rosenqvists spektakulära flygtur så flög det bildelar från flera bilar genom luften.
I Indycar finns inga säkerhetsbågar över förarplatserna, som numera finns i formel 1.
Hade någon av förarna på Pocono Raceway fått en bildel i huvudet i 300 km/h...
Hade Felix Rosenqvist landat upp och ner....
Hade några bilar kraschat ihop ännu mer...
Nej, fy fan. Det är hemska tankar och kraschen är något av det otäckaste jag sett på länge.
Det var för övrigt just här på Pocono Raceway som Marcus teamkompis Robert Wickens kraschade våldsamt i fjol, Wickens sitter fortfarande i rullstol efter den smällen.
Å andra sidan:
Det gick bra den här gången.
Alla klarade sig helskinnat från den här smällen.
Det här är racing - och en del med charmen med sporten är förstås att förarna kan hantera såna här galenskaper.
Att Felix Rosenqvist kan berätta hur det känns att flyga genom luften i över 300 km/h.
Ett par timmar efter racet svarade han på ett meddelande från mig.
Jag fick en tummen upp.
Och jag måste erkänna att jag skrattade glatt av lättnad.
Racet avslutade sedan i förtid på grund av oväder. Will Power vann, Marcus Ericsson kom tolva.
Och redan nästa helg är det dags för dessa balanskonstnärer att tävla igen.