F1-bloggen: Simulatorer kan lura förarna in i döden
Fia har startat en undersökning om orsaken till Anthoine Hubert krasch i F2-loppet förra helgen. Den 22 åriga fransmannen omkom på grund av sina skador. Amerikanen Juan-Manuel Correa bröt bägge benen och en lätt skada i ryggen.
De tre förra världsmästarna Jackie Stewart, Jacques Villeneuve och Alain Prost har sin uppfattning klar.
– Man uppfattar nu en dödsolycka på ett annat sätt än tidigare, säger Villeneuve till belgiska tv bolaget RTBF.
– Vi är alla adrenalinjunkies. Det är också de som tävlar med motorcyklar, störtloppsåkare eller de som klättrar i berg. Vi älskar det vi gör men vet också att vi riskerar våra liv.
Jacques Villeneuve vet vad han pratar om. Hans pappa Gilles omkom i krasch på träningen till Belgiens GP 1982 och själv kraschade han svårt, dock utan att skada sig, på samma ställe som Hubert.
– Det gör ont när en sådan tragisk olycka händer. I dag mer än tidigare. Förr hörde det mer eller mindre till dagordningen. I depån finns det få förare som har upplevt den farliga tiden i motorsport.
– I det moderna F1 finns det två saker som jag hatar. Simulatorn. I stället för att låta unga förare testa på en bana under riktiga omständigheter sitter de i veckor i en simulator. Det är inte samma belastning som tidigare för det flyter ingen adrenalin och när de kommer till banan förhåller de sig som om de fortfarande satt i simulatorn.
– Och kan inte förstå faran och de stora riskerna de tar när de kör på banan.
Enligt Jacques Villeneuve är det andra problemet de stora avåkningszonerna.
– Dagens förare säger att de kan ta större risker. Vad kan hända? Zonen är ju asfalterad. Tidigare hade vi grusfällor som drog ner farten rejält och därmed faran att bilen slår runt. Förarna får en osäker känsla av säkerhet när det gäller dagens zoner.
Alain Prost har fått uppleva att en racerförare omkommit. Ayrton Senna i Imola 1994. Själv har fransmannen klarat sig från svårare skador. Den enda var en bruten handled efter en avåkning på Watkins Glen-banan några mil från New York. Han träffades också av ett hjul i huvudet och hade huvudvärk i flera veckor. Fem gånger bröts hjulupphängningar och han åkte av. Dock utan att skada sig.
– Jag hade tur.
Fransmannen håller med Villeneuve.
– Vi har en generation förare som tror att de kan inte hända dem något. När säkerheten höjs överallt ger det en illusion om motorsporten, men när en bil stannar mitt på banan och blir torpederad då är du helt maktlös även i den säkraste bilen.
– I dag är deras inställning är helt annorlunda. Säkerheten är så stor att i det har satt sig djupt i det undermedvetna att inget farligt kan hända. När en förare på min tid tappade kontrollen över sin bil släppte vi upp gasen. I dag kör de om med full fart till höger eller vänster.
Jackie Stewart tillhör den gamla generationen när det verkligen var farligt. En gång sa han att man körde ett lopp på söndagen. Följande lördag gick man på en begravning och en vecka senare körde man ett nytt lopp. Och mycket ofta upprepade det sig.
– De unga förarna känner inte till döden, säger skotten till Press Association.
– Därför är chocken desto större när tyvärr något händer för det är något helt nytt för dem.
Själv slutade han 1973 när hans stallkamrat Francois Cevert omkom på Watkins Glen. Under sin karriär omkom 57 förare. Jackie, som vann tre VM-titlar, var en av de första förarna som började arbeta hårt för att höja säkerheten.
– De sista åren har vi sett många olyckor och bilar som flugit men ingen med så svår utgång. Kanske blir förarna nu medvetna om att de kan inte ta sig alla friheter. Ingen skall tro att han inte kan bli skadad.
– Och det skall vara en alarmsignal. När vi tävlade hörde döden till och den som inte kan acceptera det måste sluta. Som tur är har säkerheten gjort enorma framsteg och det har medfört att vi har sett svåra krascher men ingen har blivit skadad. Och det är jag mycket tacksam för.
– Men vi måste också vara medvetna om att ibland kan så många faktorer, som man inte kan förutse, komma tillsammans att alla försiktighetsåtgärder inte hjälper. Tragedin i Belgien var ett sådant tillfälle.
– Det finns ingen garanti för att en sådan olycka inte kan hända igen.
Banägarna i Belgien skall nu försöka ändra området kring Raidillon-kurvan där olyckan inträffade. Man kommer att ta bort den asfalterade zonen och ersätta den med en grusbädd.
Hubert körde av och tappade kontrollen över sin bil när han undvek en annan som varit av och kört ut igen. Fransmannens bil for rakt in i räcket och slungades ut på banan igen. Correra, som kom med full fart, hade inte en chans att undvika kraschen. Det man kommer att undersöka är om den asfalterade zonen orsakade den tragiska kedjereaktionen. Man skall utöka området och försöka gör det omöjligt att det blir en frontalkrock med räcket. Själva layouten skall man inte ändra.
– Säkerheten har blivit mycket bättre tack vare ny teknologi och material, säger tävlingschefen Michael Masi.
– Det är hela tiden pågående process, som aldrig kommer att avslutas, och en mycket viktig del av Fia:s arbete.
Gäller inte bara motorsport utan Fia gör stora kampanjer för att göra våra vägar säkrare.
