”Låg där och hoppades på att inte bli överkörd”

Tre SM-guld med Färjestad BK och ett med Skellefteå AIK. Jonas Frögren har en lång och framgångsrik karriär bakom sig - en karriär som tog slut 2016 när han avslutade med att spela för Leksands IF i Hockeyallsvenskan. 

Efter det har det även blivit en match i Hockeytvåan med Ludvika HC, men det mesta av den fria tiden sedan skridskorna hamnade på hyllan har lagts med en en plåthäst mellan benen.

Enduro har blivit Frögrens stora hobby. Ett intresse han fick från förre lagkamraten, och den legendariske SHL-busen, Emil Kåberg.

– Och nästa år fyller jag 40 så då hamnar vi i samma klass… Det kommer bli kul, säger Frögren och fortsätter: 

– Nej, men det här har blivit en så härlig hobby. Det är så jäkla härliga människor, man blir så omhändertagen och alla hjälper en. Det är som en stor Endurofamilj.

När började intresset?

– Jag började med det här för fyra dagar sedan, så det fyller ju ett hål hockeyn lämnade. Vissa spelar golf men det är inget för mig…

Är det svårt att släppa på vinnarskallen du hade när du spelade hockey?

– Sen när det kommer till tävling så växer ju hornen, haha. Och det går inte komma ifrån det.

”Då voltade jag framåt”

Men för några dagar sedan kom intresset att leda till en otäck olycka.

Det när Frögren deltog i den stora tävlingen Gotland Grand National, och redan på första loppet hamnade mitt i en mardröm när han voltade själv och sedan såg flera hundra motorcyklar komma i hög hastighet mot honom.

Bilder han själv lagt ut på sociala medier visar mardrömmen när han voltar.

Vad minns du av olyckan?

– Jag kom iväg ganska bra vid starten, men det hade kommit mycket regn över natten så det var pölar fram till första böj sen låg det en kille snett framför mig och när jag såg honom närma sig en stor pöl så tittade jag ned i backen för att skydda glasögonen och sen voltade jag framåt. Jag vet inte om det var djupt vatten, men det var någon som sa det var en ganska hög stenkant.

– Sen blev allt väldigt svart. Jag tänkte ”Jävlar” sen väntar man ju bara på att landa på backen, och sen låg jag bara där och hoppades på att inte bli överkörd. Eftersom jag startade i första led så är det ganska många 100 med, så oddsen är ju rätt låga att man bli påkörd men jag klarade mig.

Det känns som du hade väldigt tur i oturen. Vad blev det för skador du ådrog dig?

– Jag hade jättetur, så jag fick bara en kraftig blödning i rygg och svank. Sen fick jag sy armbågen. Det känns lite som tur i oturen, det var en jäkla tur.

Har du blivit avskräckt från att köra Enduro i framtiden nu?

– Nej, absolut inte. Det är klart man blir skärrad, men det är ju sånt som kan hända i vilken sport som helst. Visst, man har väl rannsakat sig själv också. Jag har ju inte största rutinen så jag kanske borde gjort på något annat sätt, men man har ju vinnarskalle kvar från hockeyn så man vill ju framåt.