Året var 2004 och tack vara sina goda kontakter på Porsche Motorsport i Tyskland hade Södertälje-baserade Podium Racing med Lennart ”Dr” Pehrsson som chef fått klartecken att, tillsammans med Porsche Sverige, driva Porsche Carrera Cup Scandinavia.
Uppdraget att driva mästerskapet i egenskap av manager gick till Tony Ring. Förutom att han var en erfaren förare hade Ring bra kontakter i branschen. Han kunde PR, marknadsföring och media.
– Jag fick erbjudandet och hur det nu var så kom vi överens. Allt var frid och fröjd trodde alla när jag en januaridag klev in där hos Podium i Södertälje, fick ett kontor och en dator och skulle köra igång. Då ringde de från Weissach i Tyskland och sa ”det här går inte alls, det är inga bilar beställda”.
Porsche Carrera Cup Scandinavia var presenterat, en lansering hade ägt rum på NK i Stockholm och media hade börjat intressera sig för det nya mästerskapet.
Det var bara det att det inte fanns något startfält.
Från Tyskland fick Ring tydliga besked. ”Du har februari ut på dig. Tio bilar ska vara sålda till Sverige då annars drar vi pluggen på en gång”.
Ring drog till Weissach och jobbade stenhårt i tre veckors tid.
– Jag satt och ringde till folk hemma i Sverige och tjatade hål i huvudet på dem tills de skrev på och kunde faxa ner ett kontrakt.
”Om jag säljer tio bilar så vill jag ha en bil som jag får göra vad jag vill med”
Under de intensiva veckorna i Tyskland levde Tony Ring under stark press. Men han var fast besluten att gå iland med sin uppgift. Så säker att han till och med kom med ett motkrav.
– Jag sa att om jag säljer tio bilar så vi får igång det här vill jag ha en bil som jag får göra vad jag vill med. I det här läget var väl försäljningsavdelningen lite stressade över att serien inte skulle komma igång så de sa okej.
Den bilen blev gästbilen, eller VIP-bilen, som den kallades.
– Skulle det bli någon slags status på mästerskapet så räckte det inte med i bästa fall tio bilar. Jag behövde hitta på något som stack ut.
Lösningen blev att stoppa kända motorsportstjärnor i bilen. Först ut i premiären på Ring Knutstorp var Per-Gunnar ”Peggen” Andersson. I den andra deltävlingen, som avgjordes på Ahvenisto Race Circuit i finländska Hämeenlinna, fick en stor entusiastisk hemmapublik se den dubble Formel 1-världsmästaren Häkkinen göra comeback.
”Mika blev skitsur, men det var ju inte mitt fel. Det var någon som hade läckt förstås”
Tony Ring kände Häkkinen eftersom båda vid den här tiden kommenterade Formel 1 i TV. Häkkinen var intresserad av ett inhopp i Porsche Carrera Cup Scandinavia, men behövde får klartecken från Mercedes som han fortfarande var kontrakterad av. Det dröjde emellertid inte länge förrän finländaren hörde av sig och lät meddela att han var klar för start.
– Jag hade inte sett honom på ett halvår och då var han inte i bästa form. Men döm av min förvåning när vi kom till Finland med gästbilen för ett test. Häkkinen var i kanonform! Det jag inte visste då, och det ingen visste, var att han hade en styrning på gång med Williams i Formel 1. Därför var han otroligt motiverad att få tävla lite igen.
Häkkinen hade något på gång, ville komma i form och den här chansen passade honom perfekt.
Någon F1-comeback i Williams fick vi aldrig se Häkkinen göra, men inhoppet i Porsche Carrera Cup Scandinavia blev av. Men först efter ett test på Ahvenisto Race Circuit. Ett hemlig test. Häkkinen ville inte ha dit någon media eftersom han knappt kört racerbil alls sedan han lämnade F1 2001. ”Nej för tusan. Det blir bara du, jag och några mekaniker”, lovade Ring.
Det blev fler än så.
– Jag brukar säga att det var hundra journalister, men det var det väl inte, men bra nära, från hela jäkla världen på plats. Det var en sån jättegrej, säger Ring och skrattar gott åt minnet.
– Mika blev skitsur, men det var ju inte mitt fel. Det var någon som hade läckt förstås.
”Att köra ihop med Häkkinen och Palttala och dela prispall med dem var mycket spännande”
Ny i Porsche Carrera Cup Scandinavia den här säsongen var Fredrik Ros från Sundsvall. Han kom från Formel Ford där han tillhört det absoluta toppskiktet de senaste säsongerna. Ännu inte 19 år fyllda ställdes Ros redan i sin andra deltävling i klassen mot en av sina stora idoler, Mika Häkkinen.
– Det där blir man påmind om lite nu och då faktiskt och jag minns det med stor glädje.
Tro tusan det. I det första heatet slutade den svenske talangen på tredje plats och fick dela prispall med racesegrande Häkkinen och tvåan, erkänt duktige och flitigt anlitade touringcar- och GT-föraren, Markus Palttala.
– För mig var det stort bara att köra Carrera Cup. Att sedan få komma till Finland, köra ihop med Häkkinen och Palttala och dela prispall med dem var mycket spännande, säger Ros, som även fick åka ärevarv med finländarna.
• Sa du något till Häkkinen när ni satt tillsammans i bilen på ärevarvet?
– Det kommer jag inte ihåg (skratt). Jag var nog rätt blyg och svarade förmodligen bara ja eller nej. Jag var väl mest glad över att få följa med.
I det andra racet slutade Ros femma. Prispallen var helfinsk: Palttala, Häkkinen och Ilmari Ullakko.
”Jag bara spann i starten. Jag stod helt still”
Efter ”Peggen” och Häkkinen gick gästbilen vidare till Jens Edman som vid det här tillfället i karriären körde DTC i Danmark. Edman körde Mantorp Park och efter honom, i Västkustloppet i Falkenberg, övertog nästa, internationella celebritet gästbilen: Stefan ”Lill-Lövis” Johansson.
Smålänningen som bland annat vunnit Le Mans (1997) och med stor framgång kört både Formel 1 och Cart, hade inte tävlat i Sverige på 22 när Tony Ring lyckades sälja in en start i Porsche Carrera Cup Scandinavia i Falkenberg till honom. Ring lanserade en start i PCCS som en bra idé – och Johansson höll med.
”De bad mig att komma hem och det passade bra i tiden. Det var fem år sedan jag var i Sverige senast så det ska bli roligt”, sa ”Lill-Lövis” när nyheten offentliggjordes.
Trots begränsad testtid övertygade den då 48-årige Johansson. Han kvalade som trea till det första heatet, men hans första stående start på tolv år blev inte så lyckad.
”Jag bara spann i starten. Jag stod helt still”, konstaterade han efter att ha rullat i mål på femte plats.
Det andra heatet var han inblandad i en incident, körde punktering och fullföljde bara 12 av de 15 varven.
Femfaldig världsmästaren Tony Rickardsson kom och blev kvar
Mindre kände finländaren Olli Haapalainen satt bakom ratten i VIP-bilen när mästerskapet gästade Alastaro, men i Karlskoga klev näste storfräsare – kanske den störste av dem alla med tanke på alla VM-titlar – in på scenen. I Kanonloppet racingdebuterade nämligen Tony Rickardsson, dalkarlen som redan då hade vunnit fem individuella VM-guld i speedway. Det blev ett till 2005.
Rickardsson, som gjort rallydebut i Svenska Rallyt 2003 var nu sugen på att även prova på racing. Han gjorde det med bravur. Eller vad sägs som en femte- och en fjärdeplats i debuten. Respekt.
Året därpå gjorde Rickardsson ytterligare två inhopp i gästbilen och efter det var han en av mästerskapets absoluta toppförare i fyra raka säsonger. Förutom åtta racesegrar slutade han trea i mästerskapet 2007 och två bakom Jocke Mangs 2009.
Rickardsson gjorde dessutom ett inhopp i finalen 2014 där han på nytt visade klassen med placeringarna 3 och 5.
Dansk Formel 1-förare på hemmaplan
På Jyllandsringen, som var näst sista anhalt under debutsäsongen 2004, förgyllde ännu en förare med Formel 1-rutin Porsche Carrera Cup Scandinavia. Nicolas Kiesa, som körde fem GP för Minardi 2003, gladde hemmapubliken genom att med aggressiv körning vinna det första heatet. Dagen därpå slutade han i en sandfålla och klassades som sjua i mål av åtta startande.
En del svenska racingfans minns kanske Kiesa för sin medverkan i Formel 1 – racen för Minardi 2003 och halvsäsongen som tredjeförare hos Jordan 2005. Men de allra flesta kopplar nog ihop hans namn med F3000, Björn Wirdheim och Monacos GP 2003. Det var, ja just det, Kiesa som fick segern till skänks när en överlägsen Wirdheim tog miste på mållinjen i Monaco 2003 och slog av på farten alldeles för tidigt. En modern klassiker.
”Erbjudandet från Carrera Cup var ett sätt att börja på lite försiktigt och göra något bakom ratten igen”
Sju deltävlingar avklarade och bara en kvar, finalen på Mantorp Park. Vem skulle köra gästbilen där? Erbjudandet gick till Kenny Bräck! Och han tackade ja!
Elva månader efter kraschen på Texas Motor Speedway skulle 1999 års Indy 500-vinnare göra tävlingscomeback! Hemma i Sverige! På Mantorp Park! Beskedet var sensationellt.
– Det var ju bara några månader efter att jag kom ut från sjukhuset efter kraschen. Jag var väl inte riktigt frisk när jag gjorde det där egentligen, men det var ju roligt ändå, säger Kenny på bred västvärmländska och flinar.
Det var många faktorer som fick Bräck att starta om karriären i Porsche Carrera Cup Scandinavia. Så här berättar han själv:
– Jag hade testat en Indycar i juni. Det gick fort som fan och jag orkade ju inte fysiskt. De fick lyfta mig ut ur bilen när jag hade kört. Men den testen gjorde att jag började fundera över en comeback och erbjudandet från Carrera Cup var ett sätt att börja på lite försiktigt och göra något bakom ratten igen. Det var väl egentligen det som låg bakom min start. Och att jag fick frågan förstås. Jag hade ju inte kört i Sverige på hur länge som helst (12 år) och förutom att tävlingen passade bra tidsmässigt tyckte jag att det skulle bli kul.
”Om jag ska vara ärlig var det väl egentligen lite för tidigt för mig att göra sådana där grejer”
Efter en test på Gelleråsen kom Bräck till Mantorp Park där han, förutom att stjäla all uppmärksamhet från alla andra förare, noterades för den dittills snabbaste tiden av en Porsche på banan. Supervarvet satte han på det officiella testet.
– Så var det kanske. Det är ändå 16 år sedan och jag kan inte komma ihåg alla detaljer.
Vad han däremot kommer ihåg är att hans fysiska prestanda fortfarande inte var den bästa.
– Jag var ganska manglad efter smällen och gick fortfarande på kryckor. Men det ville jag väl inte visa riktigt utan jag försökte väl hoppa omkring där i depån utan dem. Dessutom hade jag fortfarande någon slags medicin för att mjuka upp lederna, säger han och tillägger:
– Om jag ska vara ärlig var det väl egentligen lite för tidigt för mig att göra sådana där grejer, men jag tyckte väl ändå att det var roligt. Och det enda jag var lite orolig över var höger öga. När jag vaknade upp efter kraschen var jag blind på det eftersom jag hade sträckt någon synnerv. Läkarna sa att ”det skulle läka, men det tar ett tag och vi vet inte riktigt hur långt det kommer att gå tillbaka heller”. Det där var ju en grej jag funderade över, men det blev bra till slut även om det inte var det i september 2004. Då såg jag skapligt rakt fram och så, men jag hade inte full syn på höger öga. Men på vänster öga var synen perfekt och du vet, det är allt som behövs, säger han och garvar.
”Man behöver ju inte tala om för alla hur man känner i allt”
• Vad sa läkarna? Vad sa teamet?
– Läkarna tror jag aldrig att jag pratade med om det och teamet tyckte det var okej för mina chefer där var väl ändå inte säkra på om jag skulle bli fullt återställd. Det var ju ingen, inte jag heller.
• Det känns som om du inför comebacken mörkade lite i vilket skick du var?
– Ja, det gjorde jag. Det gjorde jag nog för de flesta faktiskt. Jag tror nog att om jag frågat doktorer och team och lagt korten på bordet hur jag egentligen kände mig så hade jag nog inte kört något Indycar-test i juni heller (skratt), men man behöver ju inte tala om för alla hur man känner i allt. Man får göra´t och sedan får man värdera det därifrån.
”Nervös? Nej, inte vad jag kan komma ihåg”
Kenny gjorde det – siktade så gott han kunde med sitt friska öga och blev femma i båda racen. I det första låg han faktiskt trea när han fick problem med bilen, som blev understyrd, och föll tillbaka ett par placeringar.
• Var du nervös? Det var ju ändå din första tävling efter kraschen.
– Nej, inte vad jag kan komma ihåg. Jag kan tänka mig att jag kände mig ungefär som vanligt inför ett race – den där typen av nervositet som alltid finns där inför en tävling. Men om du menar någon extra nervositet för att jag inte kände mig hundra eller att jag kanske skulle krascha och slå mig, så kände jag inget sådant.
”Det var ju inte så att jag fick förbereda mig i tre månader”
Kenny Bräcks tävlingscomeback i Porsche Carrera Cup Scandinavia var sensationell och fick stor uppmärksamhet i media. Framförallt här hemma, men också i USA. Ändå är hans inhopp på Mantorp Park 18-19 september 2004 lite bortglömt. I stället är det hans start i Indy 500 året därpå som beskrivs som hans riktiga comeback.
– Kanske beror det på att jag såg gästspelet i Carrera Cup mer som en kul grej. Det var kul att bli inbjuden av Porsche och kul att köra i Sverige igen. Jag tog det inte allvarligare än så. Jag fick göra en kortare test på Gelleråsen, men det var ju inte så att jag fick förbereda mig i tre månader. Det var mer ”det blir bra, det blir roligt”.
• Låter väldigt olikt Kenny Bräck. Första gången fram till då som du gjort och känt så inför en tävling?
– Ja, möjligen, men det berodde kanske på att omständigheterna var så speciella. Jag vet inte. Jag hade suttit i rullstol fram till april-maj och någon gång i april började jag gå kortare sträckor med kryckor. När jag fick erbjudandet om att köra på Mantorp Park var jag inte återställd kroppsligt och därför kunde jag inte göra som jag brukade göra. Kanske hade jag kunnat göra det bättre om jag fått testa tre, fyra dagar och lärt mig exakt hur däcken och allt fungerade, men det var inte det som var målsättningen.
”Det var ju helt sjukt egentligen vilka namn som anslöt”
Robin Rudholm blev mästare i tidernas första Porsche Carrera Cup Scandinavia. Han har viss förståelse för att hans egen prestation kanske inte är det folk i första hand kommer ihåg från premiärsäsongen.
– De gjorde ett helt makalöst jobb med gästförarna. Det var ju helt sjukt egentligen vilka namn som anslöt. Det var det som stod ut det året.
Starkast intryck på Rudholm gjorde Häkkinen och Bräck.
– Det var något speciellt med hela Häkkinens karisma när han kom in i depån och vi andra fick en möjlighet att prata och snacka racing med honom. Han var en jäkligt skön person och ute på banan var han grymt snabb.
– Men jag minns också att den tvåfaldige världsmästaren snurrade på uppvärmningsvarvet till något av racen och höll på att köra nerför en slänt. Så trots sin rutin, oavsett om den var hundra gånger vår rutin, så kunde han uppenbarligen göra misstag.
Inför finalen på Mantorp Park toppade Rudholm tabellen.
– Jag hade guldfokus, och så kom Kenny. Jag minns att det var väldigt mycket exponering kring honom och det var såklart häftigt att få in honom i mästerskapet. Jag hade ju följt hans karriär och alltid tyckt att han var en bra förebild på många sätt. Därför var det extra kul att få träffa honom, prata lite med honom och tävla mot honom.
En ny era med Rosenqvist, Wirdheim, Blomqvist, Villeneuve med flera
Säsongen 2005 fortsatte Porsche Carrera Cup Scandinavia med gästförare, men nivån var inte riktigt lika hög då som året innan. Relativt okända Anssi Kela och Olli Haapalainen körde bilen i de finska deltävlingarna som inledde säsongen medan danske DTM-föraren Kurt Thiim och norske rallyföraren Henning Solberg deltog på Jyllandsringen respektive Våler. I de svenska deltävlingarna körde regerande mästaren Robin Rudholm, Pontus Mörth och Tony Rickardsson bilen. Den sistnämnde startade både i Karlskoga och finalen på Mantorp Park.
Efter 2005 dröjde det till 2017 innan publiken återigen fick se en gästbil från Porsche Sverige i Porsche Carrera Cup Scandinavia. Sedan dess har kända motorsportprofiler som exempelvis Felix Rosenqvist, Björn Wirdheim, Stig Blomqvist och Jacques Villeneuve gjort intressanta och mycket uppskattade inhopp i mästerskapet.
Mer om det i en kommande artikel.
Bilder.
Foto: Micke Fransson/teambild.se, Tony Welam, Bengt-Åce Gustavsson/Racefoto, Torbjörn Lannemar
Gästförarna och deras placeringar i PSSC
2004
Per-Gunnar Andersson: 5-5 Ring Knutstorp
Mika Häkkinen: 1-2 Ahvenisto
Jens Edman: 7-3 Mantorp Park 1
Stefan Johansson: 5-DNF Falkenberg
Olli Haapalainen: DQ-6 Alasatro
Tony Rickardsson: 5-4 Karlskoga
Nicolas Kiesa: 1-7 Jyllandstringen
Kenny Bråck: 5-5 Mantorp Park 2
2005
Anssi Kela: 9-DNF Alastaro
Olli Haapalainen: 3-3 Ahvenisto
Robin Rudholm: 3-2 Anderstorp
Pontus Mörth: 4-5 Ring Knutstorp
Tony Rickardsson: 7-6 Karlskoga, 7-9 Mantorp Park
Kurt Thiim: 4-2 Jyllandsringen
Henning Solberg; 5-4 Våler
Sluttabell Porsche Carrera Cup Scandinavia 2004
1) Robin Rudholm, 178 poäng
2) Fredrik Ros, 159
3) Nicklas Karlsson, 151
4) Tomas Nyström, 139
5) Magnus Wallinder, 120
6) Niklas Lovén, 68
7) Jenna Brorsson, 48
8) Magnus Krokström, 39
9) Markus Panttala, 30
10) Ilmari Ullakko, 18
10) Lennart Pherson, 18
12) Per-Gunnar Andersson, 15*
13) Tobias Johansson, 14
14) Benny Larsson, 11
14) Djon Clausen, 11
16) Jonas Nystedt, 7
16) Lars Erik Nielsen, 7
* Andersson körde en deltävling (Knutstorp) som gästförare utom tävlan och en (Falkenberg) i vilken han fick räkna poäng.
Sluttabell Porsche Carrera Cup Scandinavia 2005
1) Fredrik Ros, 160 poäng
2) Nicklas Karlsson, 156
3) Jan ”Flash” Nilsson, 131
4) Alx Danielsson, 116
5) Christer Lindholm, 102
6) Jenna Brorsson, 100
7) Håkan Ricknäs, 93
8) Martti Huttunen, 74
9) Jorma Vahanen, 53
10) Ilmari Ullakko, 39
11) Magnus Krokström, 38
12) Jimmy Jacobsson, 34
13) Tomas Nyström, 30