Tänk dig att du kliver in på ett tävlingsområde någonstans i Sverige. Det första du känner är lukten. Bränsle, varmt gummi, konstant blandat med grillat som förbereds åt en sugen publik. Av alla sinnesintryck och förnimmelser en tävlingshelg kan lämna efter sig, med snabba bilar som swishar förbi varv efter varv till öronbedövande ljud, är det ändå doftminnena som stannar kvar längst.
Lukten kommer före ögat
Givetvis är det första man känner doften av högoktanigt bränsle. Bensin eller fossilfri, hållbart framställd bensin i kombination med elektrisk hybriddrift, beroende på vilka fordon det är som tävlar. Gemensamt är att tonen av bränsle som förbränns är den enskilt starkaste doftupplevelsen. På andra plats kommer lukten av bränt gummi när fordonen accelererar i den högsta fart som förarna kan få upp.
Dessa intensiva dofter är toppen av dofternas isberg. De är början på ett brett spektrum av dofter som ligger över hela tävlingsområdet. Där blandas lukten av grillad korv och nybryggt kaffe med söta aromer som utandas från en liten andel av alla dem som använder vape i Sverige, när publiken gör sig redo inför nästa heat.
Därför har näsan ett bättre minne än ögat
Låt oss bege oss någon helt annanstans i världen och historien för att börja förklara detta. 1900-talsförfattaren Marcel Proust behövde bara känna smaken av en madeleinekaka doppad i lindblomste för att hela hans barndom skulle öppna sig för honom. Det använde han hela fem sidor till att beskriva i sin På spaning efter den tid som flytt.
Det här är något de flesta upplevt. En enda flyktig doft kan trigga igång en uppsjö av olika minnen och känslor som annars ligger i dvala. Men varför blir det så?
Det finns gott om forskning kring luktminnen vid Stockholms universitet, som visar kopplingen till hjärnans konstruktion. Där har en professor i psykologi, tillsammans med sina kollegor, sammanställt det hittills mest gedigna belägget för att hippocampus, hjärnans centrum för personliga minnen, agerar i takt med hjärnans doftcentrum. Detta i en högre grad än med något annat sinnescentrum i hjärnan. Man kan säga att doftens nervbanor i hjärnan är motorvägar medan de andra sinnena rör sig på landsvägar.
Doftintryck som social konstruktion
Kopplingen i hjärnan leder till att doftminnen ofta är ovanligt känsloladdade. Det är orsaken till varför en tävlingshelgs doft stannar kvar längre och mer intensivt än fotografier eller filmklipp av samma upplevelser. Näsan minns först och bäst.
Men luktintryck handlar inte bara om biologi. Att förnimma en doft är i lika hög grad en socialt inlärd process. Om en särskild doft eller kombinationer av dofter, upplevs tillsammans med intensiva känslor kan dessa känslor återupplevas varje gång man förnimmer samma doft igen.
Det är därför Marcel Proust så intensivt kunde kastas tillbaka till barndomen genom smaken av madeleinekaka och lindblomste. Det är en smak- och doftkombination som skulle vara fullständigt ovidkommande för någon som upplever intrycket för första gången eller som provat den i barndomen och då inte tyckte att det var något speciellt.
Bränslet avslöjar sporten
Tillbaka till bränslet på tävlingsbanan. Det är inte samma bränsle vid olika sorters motorsporter och därför heller inte exakt samma doft. Är det speedway som är favoritsporten så känner man igen doften av metanol. Är det i stället dragracing som får ens puls att slå snabbare så känner man utan tvekan igen den skarpa doften av nitrometan.
På spaning efter ett bränsle som flytt
Vissa doftminnen som man kopplar starkt till barndomen kanske man aldrig stöter på igen. Framförallt vad gäller de dofter man kan uppleva under en racinghelg blir det extra sant. Om ens föräldrar tog en med på tävlingar när man var liten så var upplevelsen säkerligen mycket intensiv och omvälvande. Det kan ha varit de mest betydelsefulla stunderna i ens barndom och alla doftintryck man fick stannade kvar.
Men just i motorsport förändras doftbilden löpande, då bränslen byts ut. Antingen genom att man utvecklat mer effektiva blandningar eller att nya miljöregler har krävt förändringar i vilket bränsle som används. Med dessa förändringar kan doftkombinationen från ens barndom ha ändrats så mycket att minnet inte återkommer lika starkt. Eller kanske inte alls.
Intrycken av gummi, asfalt och het metall som gör sitt jobb
Bränslet som förbränns är ändå bara halva doftbilden. Resten kommer från slitaget under heaten. Varma slicks och däckvärmare ger ifrån sig lukten av uppvärmt gummi. Bromsarna jobbar hårt och lämnar ovillkorligen ifrån sig en doftkombination av het metall och bränd lamell. Och en varm sommardag på banan ger asfalten ifrån sig samma intensiva doft som när den en gång lades på plats.
När en stark doft blir en tidsmaskin
Bränsledoften man minns från barndomen behöver inte finnas kvar. Man kanske inte ens besöker tävlingarna längre. Men om man slås av doften av tvåtaktsolja som läckt ut i garaget eller om man bromsat in intensivt för att undvika ett rådjur på en landsväg, kan man skickas tillbaka i tiden och samma intensiva känslor man hade då.
Plötsligt står man på läktaren igen och tittar intensivt, uppslukad av ljuden av fordonen som drar förbi i svindlande hastigheter. Man har glömt korven i sitt bröd i handen och bara insuper allt som händer. För doften tar en dit igen.